Ju mer vi är tillsammans

Kärnkraftverket Ringhals ägs till ca 75% av Vattenfall, resterande del ägs av Eon. Liknande ägarförhållanden finns i de andra kärnkraftverken. För ett par år sedan fanns en debatt i Sverige och vissa politiska påtryckningar som syftade till att dela upp detta så att konkurrerande kraftbolag inte skulle vara delägare i gemensamma anläggningar. Tesen var att samägande ledde till dålig konkurrens och högre elpriser. Den som ägnar fem minuter åt att sätta sig in i hur den svenska elmarkanden fungerar, dess olika delar av värdekedjan och hur marknadspriser sätts inser genast irrelevansen i en sådan föreställning.

Tvärtom är det mest naturliga och företagsekonomiskt riktiga att bolag delar ägande i flera gemensamma enheter snarare än att äga var och en sitt. Att äga och förvalta, och i ännu högre grad investera i nya kärnkraftverk är så stora ekonomiska åtaganden att små aktörer inte kan göra detta själva. Sannolikt är inte ens Vattenfall, Eon och Fortum, "eljättarna" som Telge Energi förskräckt betecknar dem, av tillräcklig storlek för detta. T.o.m. Europas överlägset största energibolag, franska Edf med 58 reaktorer i drift, väljer att söka medinvesterare i både Frankrike och UK där de nu har pågående nybyggnationsprojekt. Samma sak gäller de övriga två konsortier som har investeringsplaner i UK, liksom de som investerar i Finland och på andra platser i Europa.

Från USA kom ett exempel i samma riktning häromdagen, då eljättarna Duke och Progress Energy går samman. Det nya bolaget som blir störst i USA har bl.a. nya kärnkraftverk på programmet.

Det genomgående temat är att när det kommer till investeringar och risktagande av den klass som ett nytt kärnkraftverk innebär går de som annars är konkurrenter samman. Detta kommer att bli nödvändigt också i Sverige. Samägande av kärnkraft kan inte tas bort som en del politiker har trott. Det är här för att stanna och kommer att utökas.