Homogenlösningen

Mysteriet med Amandas övningsuppgift blev uppklarat när hon kom till Chalmers idag. Vi hade bara gjort halva lösningen på differentailekvationen igår, och glömt att komplettera med det homogena lösningsbidraget. Tyvärr har jag bara små fragmentariska flash-backs med minnen av den här sortens matematik. En gång har jag kunnat detta och mycket annan lustig matematik och fysik lika rinnande som de flesta kan alfabetet och gångertabellen.

För några veckor sedan hade jag en av mina kurskamrater på besök och vi kom att diskutera hur lätt eller svårt vi skulle få att ta oss igenom utbildningen idag. Anders trodde inte det överhuvudtaget skulle vara möjligt. Jag trodde, och tror fortfarande, att det skulle gå - men det skulle vara mycket svårare och ta längre tid. Lyckligtvis är inte den sortens examen/yrke vi har föremål varken för periodisk omprövning, som t.ex. flygcertifikat eller tillsyn av myndighet, som t.ex. socialstyrelsen för läkare. Jag är säker på att jag inte är unik; en stor del av sveriges ingenjörer skulle bli av med sin examen om den hängde på de ursprungliga skolkunskaperna.

Hjul, hjul, strålande hjul

Jag hade kunnat göra en alternativ adventsljusstake av Matildas bil, genom att bara byta det första hjulet idag, och sedan ytterligare ett för varje av de tre återstående advsentssöndagarna. Så blev det inte. Nu är Clio-ljusstaken försedd med vinterhjul runtom.

Vi följer adventtidens fyrtakts-schema bättre när det gäller maten. Idag har vi hela familjen hemma till lunch och ska ta oss an fjärdedel nummer två av paj- och pizza-buffén som Anna-Lena bakade åt gårdagskvällens gäster. Del tre och fyra blir nog sedan styckfrysta och kommer att utgöra lunchpaket åt familjen ända fram till fjärde ljuset ska tändas.

Jag har lite olika sysslor att ägna mig åt denna 1:a advent. Fräscha upp minnet vad gäller differentialekvationer med Amanda, gymma med Emil, tipspromenad med Anna-Lena och Texas och kanske både en slummer och lite smygjobb fram på eftermiddagen.

Kommande vecka fortsätter en del internt käbbel om hur vi ska driva verksamheten vidare. I fredags fick jag ok för merparten av de rekryteringar jag vill göra; en av veckans prioriterade uppgifter blir att starta processen för det. Så här ser schemat ut:
Måndag: Göteborgskontoret. Mest administration och eget arbete
Tisdag: Kort Gbg-besök på morgonen. Tåg till Sthlm och möten där på eftermiddagen
Onsdag: Möten hela dagen i Råcksta, uresa till London på kvällen
Torsdag: Stor konferens i London med branschföreningen NIA (Nuclear Industry Association)
Fredag: Möten på Londonkontoret. Sen hemresa.
Helgen: Flytt av både Amanda och Matilda. Nattvandring i Bua.

Tradition

Den smidda och ljusförsedda granen pryder nu traditionsenligt framsidan av vårt hus.

Hela dagen har gått åt till detta och att för övrigt pimpa huset inför advent, men då har jag även hunnit få med gula lampor kring fågelbordet och städat toaletten ända ner i kröken. Snart ska allting stökas till igen, när vi ska ha gäster som kommer att sprida chips- paj- och pizza-smulor i hela huset.

Vi ska ha ekologisk glögg till välkomstdrink. Egentligen ska man bara köpa den enda original-glöggen "Blossa", men den hade tagit slut.

14 våningar

Igår beviljade kommunstyrelsen i Göteborg byggtillstånd för ett nytt stort hotell med plats för 500 gäster, som ska ligga vid Drottningtorget. Den stora stötestenen har varit om man kan bygga så, med tanke på att nybygget ska placeras i direkt anslutning till det kulturminnesskyddade gamla posthuset.

Den som själv känner sig tveksam, kan ha hjälp av mitt fotomontage där jag har illustrerat ungefär hur stadsmiljön kan komma att gestalta sig med det nya hotellet på plats.

Jag skulle gjort en riktig 3D-modell, men det fanns inga träklossar, piprensare eller flörtkulor i vårt kontorsförråd. Dessutom hinner jag inte. Mina möten är visserligen avklarade, men arbetsveckans två sista timmar här i Göteborg (ett stenkast från Drottningtorget), ska jag istället för att ha pysselstund ägna åt att städa i skörden av email.

Kinderegg

Till slut upptäckte Christian mitt blogginlägg från 2:a september och kastade in handduken. Nej, det går inte så bra att köpa företag om det förutsätter att någon annan ska betala. Det går inte så bra att bli lönsam om det förutsätter försäljning enligt fullständigt orealistiska fantasiprognoser.

Nu får Ägget och hans norske kompis fortsätta att leka i miljonklassen; att leda mångmiljardindustrier kommer att förbli en dröm.

Mörker

Finns Hisingen kvar, eller har den bogserats bort? Jag kan inte säkert veta, för utanför mitt fönster där man brukar kunna skymta ön är det helt kolsvart. Det uslaste med den här årstiden är mörkret. Om det skulle bli riktigt kallt eller komma massor av snö gör ingenting. Det eländiga mörkret däremot skulla jag hellst slippa.

Jag vann över Bengt...

...och ytterligare fem av konkurrenterna. Det gäller förstås dagens stora händelse, klubbmästerskapet i RMK. Ett par fler sprang fortare, men jag är helt nöjd med min placering strax under mitten av resultatlistan. Efter förmiddagens möten i Stockholm fick jag skynda mig att flyga hem. I förbifarten svängde jag sedan förbi Tulpanvägen och hämtade upp Emil och springkläder; vi fanns på startlinjen med nästan 10 minuters marginal.

Hela gänget, även Bengt som till slut återkom efter att ha sprungit vilse och hamnat bortåt sjukhuset, fortsatte sedan till segerbanketten på Harry's med en omväg via kallbadhuset där vi fräschade till oss.

S.O.S

Jag valde förrätten Sill, Ost och Strömming (kallad S.O.S i menyn). Restaurangen 'Fem små hus' i gamla sta'n har mestadels klassiska svenska rätter. Jag kunde övertyga en av de två engelska gästerna att likt mig själv pröva ren till huvudrätt. Ingen av de tre amerikanska middagsgästerna skulle någonsin överväga en för dem så vedervärdig anrättning. Jag har fått samma reaktion av amerikaner tidigare. Att äta ren är för dem detsamma som att koka jultomten istället för julskinka, eller att låta Kalle Anka ta den fyllda kalkonens plats i ugnen på 'Thanks giving' (som de för övrigt har bråttom hem till, den inträffar alltid sista torsdagen i November - alltså i övermorgon).

Jag är just återkommen till hotellet efter en lång dag med många möten och en värdefull avrundning med lite mer frispråkigt utbyte i en mindre grupp under kvällens middag. Om en vecka träffar jag samma gruppering (och många fler) igen; då i samband med NIA (Nuclear Industry Association) årliga konferens i London.

Sessions-salen

Jag är just inne en kort sväng vid mitt eget skrivbord efter dagens tredje möte, vilket hölls i ett stort konferensrum med behagliga skinnfåtöljer på våning 15. Jag tror att företagsledningen satt på det här planet, innan de för några år sedan vill bo ännu finare och flyttade in till Sturegatan.

Strax ger jag mig i kast med nästa uppgift, ett projektledningsmöte, och därefter dagens sista sammanträde innan det är dags för obetalt övertidsarbete i form av en affärsmiddag.

Parodi

På väg till Landvetter tidigare idag hörde jag komikern Måns Möller bli intervjuad och försvara sina skämt i 'Cirkus Möller' om den ensamme lager-killen i dokusåpan 'Ullared'. Jag såg inte det inslaget, men kan baserat på de glimtar jag sett av fåntratten Möller förstå att det inte är ett ämne han klarar av att skämta om utan att vara plump.

Möller tror enligt egen utsaga att det han ägnar sig åt är parodi, men han har fel. Det är i och för sig inte ovanligt att angripa andra TV-program och/eller filmer genom att göra en parodi-version. Några av dem som görs är nöjaktiga, om än inte alls av samma klass som Mel Brooks eller Monty Python, vilka tillhör de skickligaste i genren.

Vad Möller håller på med är inte parodi. Han apar efter en scen ur något annat TV-program, härmar någon person och överdriver lyten eller beteenden som han tror är roliga. Sådant kallas lyteskomik, inte parodi, och är enbart plumpt, elakt och väldigt fantasilöst. Möller är en stor fåntratt.

Sladdar

Det är visserligen bara en vecka kvar till 1:a advent, men det är långt nog och jag orkar inte vänta. Idag har jag tjuvstartat min årliga hobby med att sätta upp gardiner och fönsterbelysningar särskilt avsedda för tiden strax före jul.

Tretorn

Den här dagen har vi ett typiskt stövel-väder i Bua. Jag har redan gjort en utflykt med denna fotbeklädnad, då jag skjutsade Emil till mopedkursen som fortsätter idag. Det blir inget längre promenerande idag vare sig med stövlar eller andra skodon, utan mest inomhus-verksamhet.

Kommande vecka startar med ett intensivt tredagarspass i Stockholm. Jag har initierat en rekryteringsprocess för att klara av utökningen av vår verksamhet, men det tar i praktiken fram till halva våren innan det leder till att det finns fler personer att fördela arbetet på. Till dess får jag helt enkelt lite extra att göra själv, och det orsakar många möten och långa dagar. Dock ska jag smita söderut ganska tidigt på onsdagen, för att kunna delta i klubbmästerskapet med Ringhals Maraton Klubb. Torsdag-fredag ska jag hålla till på Västkusten (Göteborg och/eller Ringhals).

Byggare Bob

Vi bor granne med en flitig man. Vårt hus utgör en finfin resonanslåda, då han borrar upp nya hyllor i sitt garage som ligger vägg i vägg med vårt vardagsrum. Idag startade inte konserten förrän halv-tio, och det får man nog stå ut med någon lördag emellanåt. Det hade till och med en fördel, Matilda kom ner redan till den första frukost-sittningen.

Mina egna bygg- och reparations-projekt har gått bra idag, men jag tillhör en helt annan klass än grannen Bob när det gäller sådana aktiviteter. För ett par år sedan skulle jag försöka montera skyltar på makrillfestivalens lotteristånd och hade för det syftet tagit med min batteridrivna skruvdragare i leksaksformat. Grannen Bob, som var byggansvarig, fanns i närheten och uppfattade mitt fumlande i ögonvrån. Inom loppet av sekunder gjorde han ett par raska kliv med sin apparat av Rambo-utförande i handen, och smattrade sedan i några skruvar med pistolhastighet.

Dubbla känslor

I dagens "Klick", en bilaga till Aftonbladet, kunngörs det inträffade. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Ska jag vara avundsjuk - vilket jag med hemliga författardrömmar sedan decennier har goda grunder för, eller ska jag nöja mig med att vara glad och stolt för min dotters skull? Det känns trots allt mest av det senare.

Det har varit en intensiv och händelserik vecka, men den stundande helgen ser minst lika lovande ut enligt min arbetslista. Mopedkurs med Emil, montage av gardinstänger, rensning av tvättmaskinens avlopps-slang och många andra intressanta saker finns på schemat.

Gröna rum

Klockan hann bli över 01:00, innan jag rest klart och installerat mig på min bostad för natten, hotell Sign på Norra Bantorget i Stockholm. Desto trevligare än tiden var rummets inredning och särskilt dess färg.

Efter en blixtvisit under täcket och alltså alldeles för lite valuta för pengarna, ska jag nu springa ner och roffa åt mig desto större andel av frukostbuffén, innan jag tar tunnelbanan till Råcksta. Ett par möten där på förmiddagen och sedan omgruppering för lunch och fortsatta möten på trevligare lokal med en av våra tänkbara huvudleverantörer.

Konferens

Det brukar vara lite varierande kvalité på föredragen, både vad gäller innehåll och framförande. Dagens konferens, ”Nuclear New Build Forum”, har utmärkt sig genom att det var genomgående mycket bra, inte minst det som representanter för departement och myndigheter framförde.

För exakt ett år sedan deltog jag i en liknande tillställning och man kan konstatera att utvecklingen vad gäller ny kärnkraft i UK har varit god sedan dess; tyvärr har Vattenfall inte tagit lika stor del i detta som vi hade tänkt oss.

Mina tre kollegor reser hem först imorgon, men själv ska jag vara i Stockholm direkt på morgonen och sitter därför nu på Heathrow och väntar på dagens sista plan dit. Jag försökte stjäla en galge från hotellet, men gav upp efter tre försök att stänga väskan - galgen blev droppen som gjorde att det helt enkelt inte gick.

Portman Square

Hotellet på denna adress är ett av dem som kedjan Radissons har i London. Jag gissar att det finns ca 10 sammanlagt. Ett annat, i Canary Wharf, bodde vi på under semesterresan i augusti. Den här gången var det väldigt praktiskt att välja just Portman, eftersom det är på det här hotellets konferensavdelning som vi ska hålla till imorgon.

Alla vi fyra som ska delta för Vattenfalls räkning lyckades ta sig hit som planerat och vi har just återkommit till hotellet efter en bättre middag på en italiensk restaurang ett par kvarter härifrån. Tydligen har Algeriet idag besegrat Egypten i play-off till fotbolls-VM, och tydligen finns det många algerier eller andra sympatisörer som vill fira detta i London. I var och varannan gatukorsning vimlar det av supportrar som skriker och skjuter fyrverkerier.

Notarius Publicus

För första gången i mitt liv har jag idag uppsökt en sådan tjänsteman. Efter att ha gått igenom de sista pappren med min medarbetare Kalle inför hans flytt till USA (vilket vi gjorde under en trivsam lunch på Sheraton), hade vi behov av att besöka denna institution och få stämplar och intyg som bekräftade att mina påskrifter var goda nog.

Nu sitter jag på Arlanda och väntar på London-planet. Jag konstaterar att julen slagit ut i full blom här, men jag besöker London minst ytterligare en gång innan tomten kommer, så eventuella julklappsinköp kan vänta.

Strax ansluter min namne, Magnus, som ska resa med samma flight som jag. Anders är redan i UK men längre norrut och kommer med tåg. Gunnar är på inflygning från USA. Ikväll ska hela kvartetten stråla samman och förbereda våra insatser på morgondagens konferens.

Hälsoveckan

Det är en mörk och disig novembermorgon. Dock inte sämre väder än att jag har kunnat göra ett joggningspass innan frukosten. Inräknat gårdagens simning i japan-badet och måndagens skrotlyftningen i Buas gym, har jag därmed redan avverkat tre träningspass den här veckan. Formen känns stabil inför klubbmästerskapet i Ringhals Maratonklubb om exakt en vecka.

Jag ska bara vara kvar här på Hasseludden ett par timmar på morgonen. Sedan ett lunchmöte inne i centrum och därefter snabbtåget till Arlanda och vidare mot London.

Hasseludden

Per är en av dem som redan har fått på sig sin kimono. Den klär honom bra, då han redovisar sin arbetsplan för hur vi ska utvärdera ett av reaktoralternativen och delta i en förberedande licensieringsprocess i England. Om jag hinner ska även jag ikläda mig den tjusiga rocken och besöka anläggningens bad-avdelning innan middagen ikväll.

Vi har samlat ett 30-tal personer (varav nästan hälften nya i projektet) på yasuragi, en anläggning för konferens och japanskt spa. Från nu och fram till lunch imorgon ska vi gå igenom projektplanen och ge direktiv för hur arbetet fortsättningsvis ska genomföras.

Dagens stora grattis går förstås till Amanda!! Det är en naturlig ordning att rollerna med tiden skiftas, så att barn inte enbart ser upp till och beundrar sina föräldrar - utan lika mycket tvärtom. Jag är ändå en aning förbluffad över att ett av mina barn plötsligt visat sig ha en förmåga som jag själv önskat mig, men avundsjukt inser att jag nog aldrig kommer att uppnå.

Øysten

Processen som har pågått ett halvt år, vilket Maud vägrar erkänna, har nu kommit så långt att kandidaten till ny Vattenfal VD har presenterats. Övertagandet sker inte abrupt, vilket Maud vägrar erkänna, utan under en ordnad och sedan länge planerad form för chefsbytet någon gång på våren 2010. Ägarstyrning sker inte, vilket Maud vägrar erkänna, genom att ett departementsråd gör muntliga uttalanden på en bolagsstämma. Det sker via skriftliga ägardirektiv. Vattenfall har genomgående, vilket Maud vägrar erkänna, agerat enligt den enda korrekta styrmekanism som finns, sådana ägardirektiv. Ägaren hade den vägen kunnat ge alla de pekfingrar man nu istället förmedlar via media, men regeringen och näringsdepartementet, vilket Maud vägrar erkänna, har nu i över ett år avvaktat med att ge ut sina nya ägardirektiv.

Det här kommer att bli ännu en intressant vecka. Idag utbildning i nytt dokumentationssytem här i Göteborg, mot slutet av dagen en telefonkonferens, av orsaker som Maud vägrar erkänna. Tisdag-onsdag i Stockholm, mängder av möten i samma ärende och ett seminarium för introduktion av ett tio-tal nya medlemmar i projekt som Maud vägrar erkänna finns. Torsdag i London för en av årets största konferenser om frågor som Maud vägrar erkänna att vi befattar oss med. Fredag åter i Stockholm för att diskutera om sådant Maud vägrar erkänna med en av branschens större huvudleverantörer.

Generationer

Jag sa ifrån direkt när Anna-Lena vid förra helgens utflykt fick tag i en rosa rattmuff på bensinstationen. "Den där kommer inte på ratten i min bil." Det har den inte gjort heller, men väl på hennes egen, och det var den jag fick köra till Tidaholm igår.

En generation har gått sedan jag började fria hemma hos Stig och Gullan. Då var de alltså ungefär som jag är nu (i ålder alltså, i många andra egenskaper är vi nog inte helt exakt lika) och deras döttrar var just så unga och vackra som mina egna är nu. Igår hade vi nöjet att fira födelsedagsbarnet med merparten av dessa tre generationer på plats (syskon+ingifta, barn+ingifta och barnbarn).

Då, för en generation sedan, hade jag ingen aning om hur ung man fortfarande är i den här generationen. Om jag fortfarande bloggar om ytterligare en generation, ska jag reflektera noggrannare över ämnet då.

Kattresan

Katten Lotta ska få ha eget kalas hela helgen. Nu är en generös buffé uppdukad, som ska räcka tills vi kommer hem på söndag kväll någon gång. Om ca 10 minuter tar jag och Emil Lupomobilen, hämtar Amanda och åker sedan till Tidaholm för 70-års kalas. Säkert får vi en lika stor fest som Lotta.

Vad gäller Vattenfall och idiotiska journalister ska jag inte ägna mig ytterligare åt ämnet på bloggen, men avslutar kapitlet med ett citat från Facebook av min kollega Martin:

"May the fleas of a thousand camels infest the crutch of all deceitful journalists and cowardly politicians"

Lausanne

Det kommer att stå mellan Lausanne, Frankfurt och Köpenhamn 2010. Beslutsordningen om de årliga resorna med Ringhals Maraton-Klubb är lika intressant och spännande som när olympiska spel ska tilldelas länder och städer. Inför årsmötet om en månad har jag idag distribuerat beslutsunderlag med ovanstående tre alternativ till alla medlemmar.

För övrigt har dagen mest ägnats åt att tjafsa med ett antal andra chefer om vad vi ska, får och bör göra, av hänsyn till den fullkomligt barocka mediastormen. Jag har bl.a. fått lära mig en ny dimension av sanning, som fungerar ungefär så här:

"Nej, vi har visserligen inte tagit det beslutet, men i media framstår det som om vi hade det, så därför är det så ändå."

Sanning?

I min nästa karriär ska jag bli journalist. Så kul de verkar ha! De senaste dagarnas media-lekstuga kring Vattenfall är häpnadsväckande - inte minst de delarna som har med planer på ny kärnkraft att göra. Jag kan (får) inte säga så mycket om vad som är rätt och fel, men för den som följer rapporteringen kan jag åtminstone rekommendera att tillgripa en nypa, nej en näve, nej en hink, nej ta en hel lastbil full av salt.

Mina två kändis-spaningar idag:
1. Saab-chefen Jan-Åke Jonsson satt två rader framför mig på eftermiddagens flight Stockholm-Göteborg.
2. I ankomsthallen på Landvetter stod Peter Jihde. Han verkade inte ta någon särskild notis om min ankomst. Det verkade som att han väntade på någon annan.

Bio

Idag har jag gjort ett extraknäck på min egen arbetsplats. En avdelning i huset intill anordnar regelbundet fika-föredrag, dit diverse personer bjuds in för att berätta om något av intresse. När jag för ett tag sedan accepterade att ställa upp som talare visste jag inte om att det fanns en belöning i potten. Nu är jag två biobiljetter rikare.

Jag ska ägna ytterligare en timme eller två på kontoret, men det ska bli en relativt tidig kväll. Imorgon ska jag vara inne på Sturegatan redan på morgonen, och dessförinnan hade jag tänkt hinna jogga en runda.

Trisseboda

Igår hade jag hobby och pyssel-tema hela kvällen. Först plockade jag isär hela apparaturen för reglering av påfyllning och spolning, som sitter i toalettstolens vattentank. Nu är det rengjort, justerat och ihopsatt igen, men slutar troligen att fungera innan jag kommer hem nästa gång, vilket blir på torsdag.

Vår WC är visserligen enklare än de exempel på japanska högteknologiska varianter jag såg i Hillevis dass-skämtbok, men vad är det för fel på att gammalt utedass egentligen? Emil måste ändå går utomhus om han ska dit på natten, så skillnaden blir marginell. Alltså, när vår WC slutar fungera för gott (ganska snart tror jag) ska den inte bytas ut, utan istället ersättas av ett utedass.

Efter morgonens tidiga pinkning i den då fortfarande fungerande stolen tog jag första planet till Bromma. Här ska jag nu försmäkta i Råckstas korridorer i tre dagar.

Krasch

Lupomobilen som har krånglat lite senaste veckan åkte in på verkstad i morses. När jag just var på väg därifrån med en lånad röd Polo, ringde Matilda. En skurk hade gjort inbrott i Saaben under natten. Någon dryg timme senare, efter samtal med polis, försäkringsbolag och ytterligare en verkstad fortsatte jag norrut i lånebil no 2, en grå Opel Corsa. Medräknat Matildas Renault Clio befinner sig alltså hela familjens bilpark á tre bilar numera på verkstad.

Nu tar jag en av lånebilarna och drar åter till Bua, efter en hyfsad dag på Gbg-kontoret. Bäst idag: att ge nya intressanta uppgifter till en av mina medarbetare. Sämst idag: att säga nej till en del planerade utredningsuppdrag 2010 pga minskad budget.

Bambu

Olivia körde skickligt under hela helgens turné, till och med på den nya motorvägen mellan Skara och Axvall. Väl hemma igen har jag fått uppvaktning på fars-dag, med middag och ett underställ tillverkat av bambu. Det är mjukare än det låter.

Även nästa helg åker vi en sväng till Västergötland; för födelsedagsfest den gången. Dessförinnan ska jag börja och sluta arbetsveckan på Västkusten, och tillbringa de tre mittersta dagarna i Stockholm.

Fredagsljus

I Buas pingstkyrka anordnas ”Friday light” på fredagarna, det är en form av öppet hus med bl.a. servering. Ibland går vi dit. Det är ett både billigt och trevligt sätt att få en enkel kvällsmat. Igår serverades ”vuxenpizza”, det var gott.

Stärkta av maten patrullerade sedan jag och Nisse Buas gator som ”nattvandrare” fram till midnatt. Det var lugnt igår och förekom inga värre incidenter än vad vi kunde bemästra på egen hand; vi behövde aldrig kalla på piketbilen som förstärkning.

Nu ska vi ge oss ut på en turné i Västergötland. Kusiner som dansar, kaffe hos gamla vänner från Skara och övernattning hos Hillevi står på programmet.

Inga hål...

...i tänderna hade jag, men ett hål i plånboken blev det av förmiddagens tandläkarbesök.

Bortsett från de fem minuterna i tandläkarstolen har jag suttit hela dagen i min blåa stol på Ringhals-kontoret. Några telefonsamtal kvar, sedan är det dags att ta helg. Ikväll ska jag nattvandra i Bua.

Dagens bild är på min novemberkaktus, som blommar till tack för hur väl jag vattnar och sköter den för övrigt.

Hemåt

Vi passerade Skövde alldeles nyss, idag rullar X2000 på lite bättre än i måndags. När jag väl har åkt klart det här tåget till Göteborg väntar ytterligare ett till Varberg och slutligen busslinje 615 till Bua.

Det har varit en intensiv sessior i huvudstaden den här veckan, men hur mycket vi än arbetar har jag väldigt svårt att få en bra känsla för om det räcker till. I den fas mina projekt befinnner sig just nu är det det helt enkelt svårt att bedöma hur väl arbetet framskrider. Det är inte som t.ex. ett bygge, där man högst konkret kan beskåda framstegen dag för dag. Och så här ska det fortgå länge; det kommer nästan att dröja 10 år innan det jag sysslar med i den här verksamheten genererar någon form av fysisk aktivitet, dvs där annat än datafiler och papper produceras.

Slips

Jag bär slips för fjärde dagen i rad. Det är nästan rekord, troligen den längsta sekvensen i år. Det blir dock inte en hel slips-vecka, imorgon ska jag sitta på Ringhals där seder och bruk är lite annorlunda.

På förmiddagen har jag manglat min budget igen, för sista gången nu hoppas jag. Jag ska spendera mycket pengar nästa år.

Resten av dagen kommer att ägnas åt diskussioner med vår ingenjörsavdelning, som jag vill ha stora insatser av i mina projekt.

Jämställdhet

En mingelkväll på Sheraton är roligare än en kontorskväll i Råcksta. Jag sätter nu punkt för den tristare av de senaste två kvällarna och tar T-banan till hotellet igen. Jag har ett par brev och lite annat att skriva klart tills imorgon, men det orkar jag bara om jag får lite mat först.

Jag har sedan i måndags en ny chef. Utöver många andra fördelar har hon också den förträffligt goda egenskapen att vara en kvinna. Vi är förfärligt många gubbar här. När jag äntligen hade lyckats anställa en tjej till min egen grupp i våras var jag dessutom korkad nog att skicka henne på utlandsuppdrag som ska vara i två år.

John

Jag besvärade mig med kostym och slips i onödan. Min bordsgranne vid kvällens sittning hade inte en aning om hur min klädsel såg ut. Det faktum att han är helt blind gjorde mig dock inte mindre imponerad av Westinghouse vice president. En utomordentligt trevlig och social bordskamrat; fascinerande att han upprätthåller sin funktion utan begränsningar.

Jag har för övrigt haft tillfälle att bekanta mig med dem jag i förväg förutsatt mig, främst av alla min finske motpart Rauno Mokka, som ligger ett steg före när det gäller att köpa nya kärnkratfverk. Resultatet av kvällens sonderingar under middagen och senare i baren blir sannolikt ett eller flera besök i USA och Japan.

Tegelbacken

Där Vasagatan tar slut och övergår i Vasabron, där ligger Tegelbacken och Hotellet Sheraton. Utsiktsbilden är inte från mitt rum, det är hotellets web-cam som ser år ett annat håll än jag.

Arbetsdagen har så här långt varit helt fylld av konferensbord, overheadbilder, whiteboard-illustrationer och telefonkonferenser. Snart ska det bli roligare. Om en halvtimme letar jag mig till konferens-receptionen och fortsätter med arbete av lite annat slag. Buffé och mingel i en mini-utställning som öppnar konferensen jag ska delta i fram till lunch imorgon. Två svenskar, en finne, en amerikan och en japan står på min "måste-prata-med" lista.

En bild...

...säger inte mer än tusen ord. Nästan en hel dag i förra veckan gick åt till att göra fyra futtiga små bilder inför dagens möte. Man måste hålla antalet nere, och vara noggrann med hur man använder sina få bilder och kompletterar med sin muntliga framställning.

Därför är jag förbittrad på SJ som lät tåget bli två timmar sent. Jag har just kommit till Stockholm men missade hela det viktiga mötet. Visserligen kunde jag skicka själva bildmaterialet, men jag fruktar att innehållet utan min uttydning fårstås lika lite som Farao begrep sina egna drömmar med mindre än att Josef tolkade dem.

Att jag även har producerat ett uttömmande 10-sidigt textdokument som bakgrundsinformation är en klen tröst, det har förmodligen inte ens lästs av berörda. Jag känner mig just nu som matadoren, när Ferdinand förvägrade honom chansen att visa hur duktig han var. En usel start på arbetsveckan.

Alingsås

Det serverades fisk ombord på tåget idag. Nu har jag just proppat i mig maten och kan med hjälp av tågets egen web-sida konstatera att vi är i närheten av Alingsås. Det hade jag nog annars kunnat komma fram till genom att titta ut.

Om tåget lyckas hålla tidtabellen idag anländer jag till Stockholm precis i tid för att ta en rask promenad och vara på plats när mötet på Sturegatan startar 16:00.

Resten av färdtiden ska gå åt till att förbereda mötet, samt en del annat arbete. En klar fördel med tåg är möjligheten att syssla med annat under tiden, arbeta, läsa, knyppla eller vad man nu vill fördriva tiden med. Tyvärr flyger jag nästan alltid, för tågresor är egentligen mycket trevligare.

November

Hade det funnits en endaste pumpa kvar i hela Varberg så skulle den blivit omgjord till en ljuslykta och stått på vår garageuppfart igår. Att vi inte hittade någon på alla de ställen vi letade var bara en i raden av motgångar. Värst var nog att vi efter en lång stunds handlande på Willys fick en självbetjäningskassa som slutade fungera. I avsaknad av personal som kunde hjälpa till tröttnade vi till slut på att vänta och lämnade två fyllda matkassar utan att betala. En otursdag var det. Det slutade i alla fall väl. Vi fick ihop varor till en familjemiddag vid besök av en annan affär lite senare och köpte en ljuslykta istället för pumpa.

Den kommande veckan är ganska händelserik. Inte mer än måndagens förmiddag ägnar jag åt Göteborg, sedan tar jag snabbtåget till Stockholm och Vattenfalls huvudkontor, som inte ligger i Råcksta utan på Sturegatan mitt i sta'n. En hel del möten och aktiviteter som har med förra veckans glada besked att göra. En konferensdag på Sheraton ska också hinnas med innan jag reser hem på torsdag kväll. Fredagen på Ringhals som brukligt, med avbrott för ett tandläkarbesök.