Creme brulé

Jag vill inte sträcka mig riktigt så långt som att kalla det en total succé, men det var ett hyfsat första försök. Ikväll var det premiär med utrustningen för att anrätta bryllepudding som jag fick i julklapp.

Utöver vår nuvarande lilla kärnfamilj med bara tre personer hade vi Olivia och Jonas på besök. Innan vi kom så långt som till denna klassiska efterätt serverades potatisgratäng och tjälknöl, eller "kelaknul" som Matilda kallar det.

Ännu tidigare på dagen än några middagsbestyr överhuvudtaget har det mest handlat om vårbruk i trädgården.

Professorer

Dagen har varit en serie av aktiviteter på olika platser. Efter ett par timmars möte på Gbg-kontoret tittade jag in en stund för att prata på Chalmers Energikonferens. Trevligt sällskap av bl.a. min kurskamrat från Chalmerstiden, numera professor Wallenius (bilden), och många andra professorer.

Direkt därifrån vidare till festlunch för att fira klarade tentor. Ingen stor tillställning, bara jag och Amanda var bjudna.

På hemvägen passade jag slutligen på att besöka Ringhals för ett kort möte. Hemma igen redan mitt på eftermiddagen ovanligt nog.

Flygplatsliv

Jag kommer inte längre än till flygplatser och deras omedelbara närhet just nu. I skrivande stund sitter jag på Landvetters flygplatshotell, dit jag anlände först idag på morgonen. Hemresan från Sthlm igår ändrades pga krånglande tåg ut till flygplatsen (eller om man hellre vill tolka det så, pga att jag hade för snål tidsmarginal), varför jag hade nöjet att tillbringa gårdagskvällen och natten på ett litet hotell i skogstrakterna utanför Arlanda. Ljus i mörkret fanns dock. I form av en rödingfilé som så fint hade rullat ihop sig på min middagstallrik.

Dagens möte som strax startar med lunch här på Landvetter ska handla om dieselgeneratorer. Betydelsen av dessa för att i alla situationer och omständigheter garantera elkraftförsörjning till kärnkraftverkens säkerhetsfunktioner accentuerades ytterligare av förra årets händelser i Japan.

Morgonljus

Mitt huvud kändes faktiskt inte särskilt tungt denna måndagsmorgon, trots att klockan enligt hederlig gammal vintertid egentligen var 05:40 när jag enligt sommartidsklockan först en timme senare satte mig tillrätta på plats 2F i morgonplanet till Sthlm; och redan vid denna tid var det ljust utanför planet.

Dagen har fram tills nu varit fullbokad av möten. Nu har jag en liten stund för andra göromål på kontoret, bl.a. den angenäma sysslan att göra klart anställningsunderlag för nya talanger som är på väg in i mitt stall. Med pågående och förväntade förändringar kommer jag att ha omsatt ca 50% av medarbetarna på avdelningen inom bara lite mer än ett år.

Jämna dagar

Vårdagjämning var inte den gångna veckans enda bemärkelsedag; det har dessutom varit årsdag sedan folkomröstningen om kärnkraft (23:e mars 1980), vilken resulterade i störst stöd för kompromissalternativet med parollen "avveckla med förnuft". Förnuftet har under dessa 32 år inte räckt till mer än att förvärra den regionala obalansen mellan elproduktion och användning, genom att först stänga av de två sydligaste reaktorerna.

Dagens lunch bar vi med oss ner till klipporna och hade pick-nick.

Nästa vecka startar med två dagar i Sthlm, därefter Västkusten på lite olikas platser.

Vardagsliv

Den vanliga veckan startade precis så vanligt som man kunde vänta, med en dagstur till Sthlm i måndags och ett besök i Gbg igår. Mer tröttsamt att flacka mellan städerna här hemma än jag minns att det brukade vara.

Idag är jag åter på väg mot huvudstaden, via tåg den här gången och nu för att stanna två dagar åtminstone. Denna gång väntar utöver diverse möten en del praktiska förberedelser inför kontorsflytten som kommer att ske direkt efter sommaren.

På nyheterna i morses fortsätter rapporteringen om Sveriges vapenexport till Saudiarabien, nu med sensationsrubriken att riksdagspartierna förts bakom ljuset. De hade nämligen inte fått full information om det praktiska arrangemanget mellan FOI, Saudiarabien och andra bolag (ibland betecknade "bulvanbolag"). I godan ro hade ju svenska riksdagen trott att det var snälla vapen som exporterades direkt av FOI, med det enda egentliga syftet att uppfostra araberna i mänskliga rättigheter. Nu har det istället visat sig att det finns en mellanhand, som förvandlar exakt samma vapen till exakt samma mottagare till något mycket värrre. Hade de bara vetat om detta, ja då skulle beslutet säkert blivit ett annat, vittnar flera riksdagsledamöter nu om. Reportern ställde tyvärr inte kontrollfrågan, så jag svävar i ovisshet om det var det Sveriges eller Grönköpings riksdag de representerade.

Nästa resa

Sista resbiten gick bra och vi var hemma på Tulpanvägen 4 runt klockan åtta på morgonen idag, efter att ha klivit av bussen i Helsingborg ett par timmar tidigare och sedan lämnat av Olivia i Halmstad på vägen (familjens västgöte, Matilda, åkte med bussen hela vägen till slutdestinationen Tidaholm). Förmiddagen har vi ägnat åt att sova, nu återstår att packa upp och börja förbereda en "vanlig" vecka igen.

Som oftast var det med viss dysterhet som resesällskapet splittrades mot sina olika slutdestinationer, men ljus i mörkret är att det redan finns nya planerade expeditioner att se fram emot. För min och Emils del bär det till London om tre veckor, då vi ska se Fulham - Chelsea. Försändelsen med våra matchbiljetter utmärkte sig som den klart roligaste i den väntande posthögen, vilken annars mest innehöll reklam och räkningar.

Rasthaus Hartz

Hemfärdens tredje stopp gör vi för kvällsmat på detta ställe, varifrån det är ca 4 timmars väg kvar till färjelägret i Puttgarten. En del var tröttare än andra i morses, efter kvällen/natten som föregick avfärden från Österrike vid halvtio på förmiddagen. Andra hade vilat desto bättre inför hemresan och hade ork nog att göra fin dukning med vita servetter och bjuda bussgrannen på ett glas vin.

Spannagelhaus

Sista skiddagen valde vi på nytt glaciären Hintertux. Lunch på det lite mindre men gemytliga stället Spannagelhaus strax nedanför systemets huvudkomplex och knutpunkt Tuxer Fernerhaus. Med gemytet fick man dock på köpet lite oreda och lägre tempo i serveringen; men vem har bråttom, det är ju semester.

Nu har vi åkt dalnedfarten sista gången, lämnat in hyrskidor och har en stund för vila och after-ski före middagen. Möjligen laddar ungdomarna för en sista kväll i Mayrhofens uteliv lite senare…

Sammanfattningsvis en helt suverän vecka vad gäller väder och skidåkning. Det här var första året som vår generation har varit familjens äldsta med på resan. Men om vi räknar hela släkten har vi förstås haft morbror Per med som hang-around till familjen Cannmo-Larsson-Reinsjö; mycket välkommet och ömsesidigt uppskattat är jag helt säker på, inte minst av Olivia som gärna tar en snurr på dansgolvet när en riktigt rutinerad kavaljer bjuder upp.

Nu är det sommar

Idag har sommaren kommit till Mayrhofen på riktigt. På viss bekostnad av perfekt skidföre har vi njutit desto mer av ett strålande solväder. Uppåt 10 grader i backarna och ca 20 nere i byn.


Väl hemkomna från dagens skidåkning besökte en del av oss balkongen på solsidan, där Matilda anordnade after-ski för familjen och övriga intressenter.

Belöningar

Det håller i sig med perfekt väder och övriga förutsättningar för skidåkning. Även idag höll vi till på Hintertux, där det fortfarande finns tillräckligt med snö kvar för att hålla dalnedfarten öppen.

Ett par saker utöver det vanliga skidsemesterprogrammet har det varit idag. Anna-Lena och Ulrica har förärats presenter, blommor och champagne vid en mottagning som staden anordnar för att uppmärksamma frekventa besökare; 30 besök i systrarnas fall. För min egen del återstår efter denna resa 23 ggr innan jag kommer upp till den nivån, men jag belönade mig istället själv med en ny väst idag.

På glaciären

Idag begav vi oss till glaciären Hintertux längst in i dalen. Vad gäller både skidåkning och väder var det klart bäst hittills. Riktigt hårt slit i pisterna och ännu mer vid sidan av dessa. Med solfaktor 30 känns det som om både näsan och flinten har klarat sig bra.

Ikväll bjuder Berghofs kök på stor buffé av traditionell mat. Grillade grisar (åtminstone i bitar), korvar, sallader och hundra andra delikatesser. Om traditionen håller i sig ska det avrundas med chokladfondue.

Sol på gång

Även dag två har vi ägnat åt skidåkning i närmaste systemet Penken och ungefär samma backar som igår. Solen börjar att titta fram lite försiktigt; tillräckligt varmt så att lunchen kunde intas utomhus och emellanåt möjlighet för dem som väntade vid liften att sola lite under tiden.

Igår kväll räddades jag ur en krånglig belägenhet av hjälpsamma grannar på hotellet. Utan egen nyckel bankade jag förgäves på dörren till vårt rum, men där fanns ingen hemma. Vännerna i rummet bredvid förbarmade sig, och strax fann jag mig på förfest med dem istället för i min egen bädd dit jag egentligen var på väg. Ganska snart kom dock min försvunna familj och ställde allt till rätta igen.

Första skiddagen

Det mesta var sig likt i skidsystemet Penken. En ny lift sedan vi var här senast, och så körde jag nog aningen snabbare och mer stilrent, men bortsett från detta var det idel igenkänning hela dagen.

På plats igen

Resan hit har sammantaget varit en av de bättre. Redan vid halvfem-tiden stannade bussen utanför hotell Berghof här i Mayrhofen. Dessförinnan som vanligt ett stopp i södra Tyskland för lunch på ett "Raststätte" som utöver sauerkraut även har McDondalds mat på menyn.

Efter att ha installerat oss på rummen har vi hunnit med att hyra skidor. En begivenhet bara det, i alla fall om man som vi väljer byns Intersport-butik, med proffsig snabb och framförallt underhållande personal.

Om en halvtimme är det middag. Fram till dess ägnar vi oss åt lite olika favoritsysslor, som att bada, packa upp, sova eller blogga och maila.

Färja 2

Vi är en aning försenade, eftersom vi fick vänta en stund innan vi släpptes på första färjan i Helsingborg. Nu befinner vi oss på färja nummer två, mitt emellan Danmark och Tyskland ungefär. Strax väntar en kort natt på bussen och sedan en lång dag genom Tyskland.

Nysnö

På söndag är det ett år sedan händelsen i Fukushima. Årsdagar gör av tradition att händelser får nytt intresse i media, så även i detta fall, där man i t.ex. Ny Teknik kan läsa ett par av mina kommentarer. Utan att lägga mig i det journalistiska arbetet kan jag notera att de korta citat som valts inte är heöt representativa för hela diskusionen jag hade med reportern. Men jag fick ju komma i tidningen i alla fall. Den som även vill se mig på bild får skaffa pappersversionen.

Igår hade vi heldagsmöte på Arlanda kring just stresstesterna och vad vi nu behöver göra med orsak av dessa. I vårt fall har det dock ingenting med årsdagen att göra. Att förstå händelsen i Fukushima, dra slutsatser som kan påverka oss och vidta åtgärder är något vi sedan 11:e mars 2011 har arbetat med varje dag.

Den här dagen ska jag göra en tur till Gbg om jag kan forcera den dryga dm snö som har landat här under natten.

Vecka 10

Sista arbetsveckan innan sportlovet. Med allt som ska göras fanns ingen annan råd än att lämna hemmet redan 04:30 i morses. På detta vis hann jag första flyget och var redan tidigt på plats i Sthlm. Här ska jag vara fram till lunch imorgon, sedan en snabbis till Gbg och därefter en heldag på Arlanda på onsdagen. De två sista dagarna på Västkusten, innan vi på fredag em rullar söderut för en vecka med ungefär lika stora portioner skidåkning och öldrickning på programmet. Jag ska inte larva mig som Olivia med att packa en hel vecka innan - kläder har man ju på sig; några par extra strumpor, en tröja och tandkräm kan man köpa på färjan.

Men innan ens veckans första arbetsdag får lov att ta slut är det några småsaker kvar att skriva; och då menar jag inte blogginlägg.

Premiär

I det sköna vårvädret fick jag snilleblixten att ha säsongspremiär för hängstolen i körsbärsträdet. Således letade jag fram denna favoritmöbel ur vinterförvaret i garaget, för att ha ett bra ställe att pusta ut efter en lång och skön löprunda på eftermiddagen.

Försäsongsträningen hittills har varit riktigt bra. Gott hopp om att klara min nyårsambition att springa fortare på Göteborgsvarvet 12:e maj än förra årets två halvmaror (Gbg och Tallin).

Flockdjur

Dagens hundpromenad gick till stranden på Båle. Deras matte och lillhusse sover alt som oftast om lördagarna; just så idag t.ex., varför jag blev den enda som gjorde flocken sällskap den här gången.

Nästa utflykt ska gå till återvinningsstationen.

Och det vart afton, och det vart morgon

De flesta hotell har en ful ovana vad gäller frukostservering; den öppnar normalt sett först 06:30. Lika illa är det där jag bor den här gången, så jag slår ihjäl lite tid med att betrakta gryningen över några för Stockholm mycket typiska takåsar.

Torsdagstraditioner

Veckorna har sina lite olika höjdpunkter, men en av de bästa återkommer varje vecka; antikrundan på torsdagskvällen, vilket jag just nu tittar på.

Innan dagen kom så långt som till denna högtidsstund har det varit ett helt pärlband av små och korta möten. Morgondagen blir något liknande.