Bayern

Ytterligare en dag har jag avvikit från det planerade veckoprogrammet. Med undantag för något möte ungefär samma arbete som planerat ändå, men utfört från köket på Tulpanvägen istället för på Sthlm-kontoret. Imorgon ska jag i alla fall se till att lämna hemmet. Min dator, en massa papper, mig själv och mina kläder utspridda i köket stör Anna-Lenas julförberedelser för mycket, så det blir till att packa sig iväg, ryggskott eller inte.

Dagens positiva nyhet är att jag ska besöka München hela sju gånger nästa år, en vecka vid varje tillfälle. Tillsammans med tre andra nominerade från Vattenfall ska jag delta i ett av organisationen ENELA's utbildningsprogram

En kniv i ryggen

Det är just dagar som denna som jag är särskilt glad att jag inte blev murare. Då hade jag inte kunnat sköta mitt jobb lika bra ändå, utan att lämna köket här hemma. För min del duger det att jobba härifrån; någon enstaka dag emellanåt i alla fall.

Misstaget är att jag var överambitiös och skulle plocka undan efter frukosten och in i diskmaskinen. De första 10 minuterna på alla fyra med ett präktigt ryggskott var jag säker på att aldrig kunna gå eller stå upp igen. Riktigt så illa var det inte. Efter en dag i stillsamhet samt med lite smärtstillande och inflammationshämmande krumelur-piller är jag i mycket bättre form.

Traditioner

Nytt för i år är ljusslingorna, som är av diod-typ och väldigt ljusstarka. Lite för stora delar av den tidigare hade gett upp, så det behövdes en upprustning i år. Bortsett från detta är det som vanligt och granen sitter nu på sin traditionella plats på framsidan av huset. Där ska den lysa några veckor fram till tjugondag Knut eller så.

Denna 1:a adventshelg har varit sällsynt lugn och stillsam. Snöovädret som vi blev varnade för har pågått, men inte här.

Nästa vecka ska jag utöver Sthlm och Gbg som vanligt, också hinna med London ett par dagar.

Deathly Hollows

Sjunde Harry Potter filmen var inte någon av de bättre. Saknar tydlig handling och sammanhang med de tidigare filmerna. Det är mest en måttligt spännande katt-och-råtta-lek mellan Harry och hans motståndare, som ideligen kommer honom på spåren, men som i sista sekunden snuvas varje gång då Harry med vänner teleporterar sig till en ny plats att slå upp tältet på. Roligast är Harrys vän Ron, som med det ena försöket klumpigare än det andra försöker att vara sin förälskelse Hermine till lags.

Filmen besåg jag tillsammans med Emil tidigare ikväll, i Kungsbacka där vi först inhandlat vinterskor till honbom och nya ljusslingor till vår fasad-gran.

Stugvärme

Ett lite sent plan hem igår gjorde att jag missade första halvan av 'På Spåret's premiär. För övrigt en ensam hemmakväll igen. Anna-Lena åkte till jobbet 5 minuter efter min hemkomst och Emil kom inte hem förrän någon gång efter att jag hade somnat.

Just nu saknar jag annars bara en enda sak i mitt liv; en braskamin. Det är behagligt att sitta inne och dricka te efter en skogspromenad med TexasTheDog, men pricken över i skulle ha varit en sprakande eld att värma sig framför. I skogen hittade jag några grankvistar som passar bra på rosorna, hoppas bara de inte frusit ihjäl redan.

Julpyssel

Stockholm är väl förberett för julen redan. Gott om snö och tjusiga dekorationer, på Kunsgatans klassiska viadukter bl.a.

Ikväll får jag roa mig med eget pyssel. Inga problem, med en lagom stor mailhög och förberedelser att göra för två styrgruppsmöten som står på schemat imorgon.

Bull and Bear Inn

Puben med namn enligt dagens rubrik ligger alldeles vid Stureplan, bara några meter in på Birger Jarlsgatan. Större delen av kvällens möte avhandlades inne på denna trevliga lokal.

Det kan till synes vara en bortkastad kväll, men faktum är att jag tycker mig göra mer nytta under en kväll på krogen (med rätt kollegor i sällskap...) än en hel vecka vid skrivbordet.

Notera min nya snygga kavaj, och framförallt den matchande skjortan i svart. Allt detta har jag själv både funderat ut och klätt på mig.

Ullared

Jag sitter på X2000 på väg mot Sthlm för veckans andra besök där. Det är ett vackert vinterlandskap att färdas igenom, men jag kan tyvärr inte visa med någon bild; dels fick jag inte min favoritplats vid förnstret idag, och dels har det redan blivit mörkt nu.

Istället en bild som visar hur behagligt jag trots snö och kyla utanför har det här inne i kupén, iförd ny kavaj och halsduk som min kära fru inhandlade på sveriges mest kända varuhus igår.

Ett annat ljus i novembermörkret är att vi redan har börjat planera utflykterna nästa sommar lite mer detaljerat. Då behövs nog vare sig halsduk eller kavaj en endaste dag under de tre veckorna.

WLAN

Dagens inlägg skriver jag sittandes nere i vardagsrums-soffan, inte uppe på kontoret som annars (om jag är hemma). Detta trolleristycke går bra tack vare att jag just har installerat ett trådlöst nätverk.

Dessförinnan har jag tillbringat dagen i Gbg. Turligt nog tog jag vägen förbi Amanda och levererade skor och bakverk på vägen till kontoret. Tur för henne alltså, eftersom jag kom precis i tid för att göra jobbet som väckarklockan hade slarvat med en stund tidigare.

På höjden

Idag bjöd resan till Sthlm på vacker utsikt, med en begynnande soluppgång ovanför molntäcket. Därunder, här nere på marken, är det annars ungefär samma blötslask som på Västkusten.

Dagen ska vi ägna åt den kreativa sysslan att resonera oss fram till hur vår organisation ska se ut och fungera från och med årsskiftet.

4 poäng

Tipspromenaderna i Bua har gått sönder. Eftersom Anna-Lena jobbar den här helgen var det bara jag och TexasTheDog som representerade familjen i dagens upplaga; jag tror det kan ha varit den sista för säsongen. Av 12 möjliga fick jag bara 4 rätt, ungefär lika illa har det gått de senaste 3-4 gångerna. Idag fick jag en förklaring; arrangörerna ska kontrollera resultaten, då de har upptäckt att det kan vara fel på mallarna som används för att rätta.

All snö är försvunnen i Bua för denna gång, utom min stora snöboll med löv som ännu inte har smält helt och hållet.

Nästa vecka blir ganska ordinär. Imorgon besöker jag huvudstaden. Likaså på torsdag-fredag. Däremellan ett par dagar i Gbg.

Pepparkakshus

Den här helgens viktigaste projekt var att baka ett pepparkakshus, det hade vi bestämt tidigare i veckan. Lite nätletande resulterade snart i bilder på ett hus vi ville kopiera. Det gick nästan bra. Lite för lös deg, rinnig glacyr och en flaska som råkade bakas fast innuti tornet bara, annars helt enligt planerna. Möjligen då med undantag för sista plåten med vanliga pepparkaksfigurer av degen som blev över. När den väl kom i ugnen hade vi fullt upp med smält socker, glacyr och annat kladd, så det såg mer ut som lakritsgubbar när de väl fick komma ut ur ugnen.

Snögubbar

Idag ett tips för den som har många löv i sin trädgård.

Låt räfsan vila och vänta istället på att den första snön ska komma. Rulla sedan snön till en boll (eller flera), så kommer löven att följa med. Simsalabim, så ligger löven i en fin hög så snart snön har smält igen.

Röd snö

Det fanns en TV-serie med bl.a. Tomas von Brömsen som hette som dagens rubrik. Jag tänker inte spela in nya avsnitt, och snön är inte ens röd i Bua. Däremot har det kommit lite vit snö nu ikväll. Kameran i min mobil är dålig på att ta bilder vid svagt ljus. Därför ser snön med fotspår från kvällens promenad röd ut.

Om man tittar noga går det att se att det är spår efter en människa och en hund.

Snälla och stygga

Morgonekot låter idag meddela den förfärliga sanningen att svenska vapen, framställda i vårt snälla land för snälla syften, kan ha hamnat i händerna på ett styggt land och kan komma att användas för stygga syften.

Detaljerna i den förskräckliga historien är att USA, som också är ett snällt land, har fått lov att handla snälla vapen av det snälla landet Sverige, eftersom de lovat att inte ge dem vidare till någon som är stygg. Just detta misstänks nu ha skett i alla fall.

Det stygga landet Irak uppges alltså vara i besittning av snälla svenska granatgevär. Det låter kanske harmlöst, men då ska man betänka att ett sådant vapen i händerna på en stygg armé kan användas för att skjuta rakt igenom hus eller pansarväggar. Krigen i Irak, som pågått i ett par decennier, orsakat enorm ödeläggelse och dödat hundratusentals, kanske över en miljon människor, får med denna hemska upplysning helt nya och betydligt mörkare dimensioner.

Tripp, trapp, trull

Jag har börjat haka på trenden som sprider sig till allt fler av kollegorna här i Råcksta. Efter lunch tar man inte hissen, utan går till fots alla trappstegen upp till 9:e våningen.

Ett ynkligt substitut till riktig motion och träning, men tillräckligt för att man ska hinna få duktigt med mjölksyra, fullt flås och nästan maxpuls - om man travar på friskt förstås, helst småspringer.

Sturebadet

Jag badade inte igår, men bodde med utsikt mot den klassiska badanläggningen. Fiffigt nog hade jag bokat in mig på samma hotell som lill-brorsan, som hade ledigt på kvällen så att vi kunde slå följe och äta middag tillsammans.

Bortsett från detta inga särskilda muntrationer i Sthlm den här veckan. Några småmöten idag bara, varefter jag beger mig hem till Bua för bl.a. makrillfestival-möte ikväll.

Earl Grey

Idag har jag inte druckit något förmiddagskaffe. Inget frukostkaffe på morgonplanet hit till Sthlm heller, och vare sig kaffe på maten eller något annat ska det bli senare under dagen. Dagens dryck är istället te, precis som jag har haft som vana i ungefär tre veckor nu. Det är förmodligen väldigt mycket nyttigare.

Grattis pappa!

Idag säger jag grattis till pappa, med en (tyvärr lite suddig) bild av tre generationers ståtliga män samlade på kusin Fridas bröllop tidigare i höst.

Ett beslut

"...Ett beslut som vuxit fram...". En fin omskrivning och sista försök av stackars Mona att få det att framstå som ett eget beslut grundat på moget övervägande och saklig analys. De flesta ser förstås igenom scharaden och inser att valet stod emellan att avsättas vid kommande partistämma eller att förekomma genom att i förväg tillkännage "sitt" beslut.

Vem som än gjorde beslutet var det rätt och en absolut nödvändighet. Man kan argumentera hur mycket som helst om att försöka skilja på sak och person, men alla som deltagit i förändringar av någon dignitet vet att det är trams. Ska man förändra en hel stor organisation i grunden är steg ett att byta hela eller åtminstone stora delar av dess ledning.

Detta anför jag inte av omsorg för socialdemokraterna, utan som en mer objektiv observation. Jag hade egentligen önskat att partiets fortsatta kräftgång garanterades genom att Mona satt kvar i toppen. Det man nu kan hoppas på är att ärkenöten Ibrahim Baylan, nuvarande partisekreterare, tar över, samt att alliansen med kommunisten Ohly snarast återuppstår.

Karl Johans gate

Den här helgen besöker vi Norsketösen i Oslo. Hon heter inte så egentligen, men hennes norska tfn-nummer finns under det namnet i min mobil, till skillnad från hennes vanliga svenska nummer som står kvar under namnet Matilda.

Vi har promenerat och shoppat i centrala Oslo, bl.a. på paradgatan Karl Johan och shoppingcentret Aker Brygge i hamnkvarteren. Jag handlade mest. Två mössor och två skor (en vänster och en höger).

Cittra

Idag ett tips till gamla gubbar som har lite musikalitet och vill slippa leva fattigmansliv som pensionärer:
- Skaffa en cittra (eller ta en som ni redan har) och bli gatumusikater.

Gubben som utan att ha sett mitt råd gjorde just så på Drottningtorget idag fick 20 kronor i belöning från min sida.

På andra sidan torget fanns lunchrestaurangen som var plats för dagens tait-a-tait med en representant för möjlig framtida arbetsgivare. Mer om det någon gång kanske. Eller kanske inte.

Gasque

Av någon anledning, som jag aldrig har listat ut, heter Chalmers-studenternas kalas "gasquer".

Efter en trevlig och öl-generös kväll på Ölrepubliken, med ett par av kollegorna från konsultbolaget, råkade jag hamna på samma spårvagn som en hel hög studenter på väg till kvällens kalas, eller "gasque", på Chalmers.

Jag tog följe med det muntra sällskapet och besökte som en katt bland hermelinerna den festlokal på Chalmers som var min egen för 20 - 25 år sedan. Amanda och några av hennes kurskamrater skötte tillställningen med bravur; flera stycken tidigare osäkra själar vet efter våra samtal i baren att deras framtid sannolikt finns inom kärnkraft-branschen.

Trevligast på hela kvällen var att beskåda F-sektionens skyddshelgon, Fantomen, fortfarande på sin vakt i entrén till gasque-källaren.

Dagens lunch

Alldeles vid Kunsportsplatsen ligger Källarkrogen. På torsdagens lunchmeny fanns i god ordning ärtsoppa och pannkakor. Vi valde dock kyckling och kantarell-risotto istället, det var också gott. Sällskapet hette Amanda; ikväll ska hon få bjuda igen genom att stå för natt-logi i studentlyan.

Hemmåt

Jag är på väg hem efter den här veckans utflykt till Sthlm, med tåg den här gången.

Igår kunde man i DN läsa ännu en i raden av artiklar som vimlar av både sakfel och missförstånd vad gäller hur statlig bolagsstyrning fungerar. Det blir för långt om jag ska tillrättalägga allting, men jag kan trösta författarna med att om de skulla ha rätt i sin uppfattning av hur dyr ny kärnkraft är och hur billig och oproblematisk vindkraft är, ja i så fall blir de bönhörda och slipper se nya kärnkraftverk byggas. Det kallas marknadsekonomi. I en del andra system, t.ex. diktaturer och planekonomier, kunde man tänka sig att staten dikterade om någon ny produktion ska byggas och i så fall vad. Här måste jag dessvärre istället göra författarna besvikna: vi har inte något system av det slaget i Sverige, så det går inte an för regeringen att vare sig kräva eller förbjuda olika sorters investeringar av företag som agerar på en fri marknad.

Det lyser vitt på taken

Från fjärde våningen i A-huset skulle man kunna kliva rakt ut på taket till den mellanbyggnad som utgör förbindelsen till C-huset. Men man kan annars nöja sig med att bara titta ut. Om man gör det ser man att taket har blivit täckt av vit snö.

Om T-banan fungerar i snön ska jag strax transportera mig in till centrala Sthlm och kvällens möte som ska ske på krogen "Svensk Fisk". Jag kan gissa vad som står på menyn.

För sent

Jag lämnade Bua en kvart före fem i morses och hade tänkt sluta den här arbetsdagen lite tidigare än för fem minuter sedan då jag landade på hotellrummet. Det oplanerade extra-insatta kvällsmötet var dock mestadels nöje och ganska lite arbete egentligen. Dessutom fick vi en utsökt råbiff att äta under tiden.

Dagens stora snackis är annars de senaste dagarnas chockerande nyheter om det av USA kontrollerade storebror-samhället. Gårdagens GT kunde förstärka sina upprivande texter med äkta bildbevis. För det första en övervakningskamera av samma typ som numera finns på varje offentlig plats monterad utanför den amerikanska ambassaden. Efter detta kommer i alla fall jag aldrig mer hålla terroristmöten på marken utanför USA's ambassad, där man ju kan bli övervakad.

För det andra kunde GT uppvisa bilder tagna med 1 km teleobjektiv som visar att en av de som besåg en offentlig demonstration för det första var amerikan, och för det andra tog bilder med en ordinär digitalkamera. Den hemska slutsatsen av detta är att av de miljontals digitalkameror som ständigt dokumenterar exakt allt som händer i Sverige, står bevisligen minst en under amerikanska underättelsetjänstens inflytande. Jag ska inte bara avstå från terror-planering framför USA's ambassad. Jag ska aldrig, aldrig visa mig i offentligheten igen överhuvudtaget.

Mörkt

Helgen har avlöpt ungefär i det lugna mak som jag hade föreställt mig. Bortsett från botten-noteringen 4 rätt av 12 frågor på förmiddagens tipspromenad inga särskilda motgångar.

Kvällens träningspass var nog det första på en hel månad. TexasTheDog gjorde mig sällskap i mörkret. Han springer alltid sakta och tveksamt i början, men i full fart så snart vi vänder hemåt.

Nästa vecka startar jag med ett Sthlm-besök de tre första dagarna och tar hand om Gbg de två som blir kvar.

Dagens musiktips: Psalm 23 - The Lord is my Shepherd (Herren är min Herde på svenska), framförd av gosskören The Choirboys. Känns tonerna igen kan det bero på att detta är ledmotivet till BBC's humorserie "The Vicar of Dibley", om en välväxt och väldigt skojig kvinnlig präst någonstans i en engelsk byhåla.

Sigyn

Asaguden med detta namn, hon som var Lokes trogna maka, har givit namn åt ett specialbyggt fartyg för transporter av använt kärnbränsle. Idag seglade skeppet in mot Ringhals, samtidigt som vi tog en promenad vid havet.

Klart bäst i gårdagens Idol var Linnea. Dessutom hade hennes pojkvän Wille den roligaste frillan.

Fredag. Igen!

Antingen har veckorna börjat gå fortare, eller så ingår det fredagar lite oftare i varje vecka nuförtiden. Om jag räknade efter rätt är det bara sju veckor kvar till jul. Jag ska räkna fredagarna till dess. Blir det också sju stycken finns det fortfarande bara en varje vecka. Dagens bild är från en annan fredag i en annan vecka under den senaste vintern. Det kom väldigt många fredagar just den vintern. Nästan lika ofta som nu dessutom.

Som det nästan alltid brukar hända ser det ut att komma både en lördag och en söndag alldeles direkt efter fredagen. Just den här gången står inga stora utsvävningar på programmet. Jobb för Anna-Lena hela tiden och hemmaliv i bästa helyllestil med korsord och hund-promenader för min del.

Ett bra slut

Om man vill somna gott efter en hektisk dag är det noga med hur den avslutas.

För det första måste man åka tåg. Den andra avgörande punkten är man sitter vid ett fönster; det gäller även i det just nu dystra novembermörkret. Sist men inte minst måste man ha en tidning med ett lagom svårt korsord i att lösa under resan. Följer man dessa tre enkla regler, som jag har gör just nu t.ex., och man dessutom senare kan kinesa i en dotters student-lya, finns det alla förutsättningar för att man ska somna med en känsla av att ha uträttat stordåd.

En bra start

Om man har viktiga saker att sköta under dagen är det noga med hur den inleds. För det första måste man kliva ur sängen senast vid 6-tiden, ligger man och drar sig till framåt 8-9 kan man lika bra sova kvar resten av dagen också; den är ändå redan förstörd.

Den andra avgörande punkten är en bra frukost. Den ska bestå av fil, müssli, apelsinjuice, ägg och bacon. Man kan ta kaffe eller the också. Sist men inte minst måste man läsa en tidning till frukosten.

Följer man dessa tre enkla regler, som jag har gjort idag t.ex., finns det alla förutsättningar för att man ska kunna uträtta stordåd.

Bloody Mary

Den klassiska drinken med tomatjoucie, vodka, selleri och en massa kryddor avrundade kvällens möte i skybaren på hotellet Radisson Viking alldeles vid centralstationen; bara 500 meter från där jag själv kvarterar.

Ett riktigt trevligt möte med en f.d. kollega och god vän. Mest blev det prat om minnen från tidigare år, men en del gemensamma funderingar om framtiden också.

Morgondagen bjuder på massvis av möten. Eget arbete får jag klara av på kvällståget till Gbg, där the och mackor förhoppningsvis väntar på mig i Amandas lägenhet.

Nova Park

I trakterna runtomkring Arlanda finns det ett flertal hotell och konferensanläggningar på bekvämt avstånd. Bekvämt för våra gäster som anlände ikväll och fick en kort och snabb väg till sitt hotell och likaledes platsen för morgondagens möte. Bekvämt också för min del, om jag bara precis som mina två kollegor hade kommit ihåg detta när jag bokade veckans resa och valt att övernatta där. Efter kvällens öppningsmiddag och en extra taxitur för min del är jag nu istället åter i centrum där jag hade valt att bo. Ska jag efter enbart en kväll göra reklam för någonting på Nova Park så blir det utan tvekan deras kalvfilé. Bästa kött jag smakat någonsin tror jag.

Vilse

Hur ser hans pannkaka ut egentligen? Den idé-värld Lars Ohly förvirrar sig allt djupare i verkar nu fullständigt ha avskärmat honom från sinne-världen. Likt tomten i Rydbergs dikt inte kan gissa gåtan varifrån små barn kommer, sitter en av de sista kommunisterna ensam kvar och undrar. Vart tog mina lekkamrater vägen? Varför tycker de inte som jag längre? Är det inte sant att jag företräder en uppfattning som delas av hela folket? Får jag inte bestämma vad S och MP ska säga längre?... Att försöka förklara är ingen ide, det skulle gå fortare att lära en rumpnisse kvantfysik. Ohly är för evigt förlorad djupt inne i sin fantasivärld, han kommer aldrig ut igen.

Dagens andra snille är överåklagare Gunnar Stetler, som igår beslöt att inte inleda förundersökning mot Sofia Arkelsten pga hennes resor som företag bekostat. Sannolikt ett korrekt beslut i sak, men det lustiga är hur åklagaren bedrev sin utredning för att komma fram till den (citatet från SVT):
"...Informationen som beslutet grundas på är i stora drag hämtade från medierna, uppgav han i samband med presskonferensen. Han har inte talat med Sofia Arkelsten under utredningen..."
Nu väntar jag bara på nästa rättegång, där Expressens löpsedlar kommer att användas som bevismaterial av den fiffige åklagaren.

Halvtid

Det är på dagen två år sedan jag bytte jobb senast. Jag har haft som vana att stanna ungefär fyra år på varje plats, halva tiden nu alltså.

Jag har inlett den här veckan som jag avslutade den förra; med arbete på halvfart hemifrån. Imorgon ska det vara som vanligt igen, då tar jag morgontåget till Sthlm.

Otur att Emil inte kunde gå på sin tandläkartid idag. Tur i den oturen att jag var hemma och dessutom hade nytta av en tandläkartid som hade blivit ledig. Därför gick jag med 29½ tänder dit och kom åter med jämna 30. Efter det fick TexasTheDog en promenad. Vi såg ett stort träd på vägen.