torsdag, december 31, 2009

Aftonen om nyåret

Festmiddagen är över. Jag sitter nu ensam, i sällskap av enbart husdjuren - en rädd hund och en cool katt, på övervåningen och spelar spotify på högsta volym för att mildra rädslan (hundens, varken min eller kattens) för smällare och raketer utanför. Den rädde av oss har fått max-dos av lugnande och tar ömsom sin tillflykt till mitt knä och ömsom till sitt kryp-in under skrivbordet.

Bortsett från den rädde, har vi som varit hemma till och från haft en trevlig nyårsafton hittills. Emil vansläktas inte, utan suckade av välbehag åt den välstekta entrécote han själv hade valt till fest-mat. Matilda fick med sig den sista av mina frankrike-importerade vinflaskor som present till värdinnan för festen hon skulle på (hoppas det smakar med Chardonnay, Alexandra). De övriga två (Amanda och Olivia) av mina fyra älskade barn har jag inte haft tillfälle att dela midddagar eller vin med just denna nyårsafton, men det hoppas jag att kunna återgälda desto mer under 2010.

Helt i onödan, för det gick nästan inget åt, hade jag införskaffat en stor flaska Cognac till julen. En gnutta av överflödet och tillika en av de äkta Havanna-cigarrer jag förlänades i gåva av maraton-klubben blev min njutning efter middagen ikväll. Vem behöver efterrätter eller sötsaker?

Decennium

Jag är nöjd med att ha upplevt åtminstone ett millenie-skifte. Fler sådana, eller ens sekel-skiften, får jag inte vara med om. Däremot har jag tänkt att efter det nuvarande även delta i ytterligare ett antal skiften av slaget decennium.

Det är intressant att läsa och lyssna på krönikor över det strax avslutade decenniet, liksom att göra sina egna funderingar och eftertankar om livet under samma period. Ett decennium, 10 år, är däremot för min del en alltför lång period om man skulle försöka sig på att spekulera framåt i tiden. Jag har en hyfsad idé av hur de närmaste 2-3 åren ska bli; mycket mer än så är jag oförmögen att föreställa mig.

Det sved för mycket i kinderna redan av en promenad, så jag strök löpning från programmet denna afton (vilket jag annars planerat precis som på julaftonen förra veckan). Firandet sker även för övrigt under enkla former. Middagsbjudningen är inte stor, men går ändå i två sittningar. Herrarna startar ca 19:30.

onsdag, december 30, 2009

Rabatt

Idag fick jag ett rabatt-kort och en stämpel i en av de sex rutorna. När jag har tvättat bilen fem gånger till och samlat lika många stämplar ytterligare kan jag få en tvätt gratis. Eller så kan jag samla ihop alla precis likadana rabatt-kort som ligger i bilar, jackor och lite här och var. Det blir helt säkert en bunt på fler än sex kort med en stämpel i varje, så det ska räcka.

Denna renlighets-rit gjorde vi på vägen hem från Varberg. Där har vi bl.a. fått Emils arm kontrollerad. Han fick ingen stämpel på den men godkännt ändå. Ca 90 minuters väntetid för att komma in på en tid som i förväg var bokad och sedan ungefär lika många sekunders tid inne hos läkaren. Det är bara några få tillfällen, men varje gång vi har haft orsak att anlita sjukvård utomlands häpnar man över hur mycket snabbare och effektivare den verkar vara organiserad än här hemma.

tisdag, december 29, 2009

Natt-tåg

Exakt klockan fem på eftermiddagen avgår natt-tåget som ska åka från Göteborg till Luleå. Olivia var en aning nervös inför den långa resan, men hon fick en trevlig tant att dela kupé med. Både jag och hennes två systrar (Olivias, inte tantens) fanns på plats för av-vinkning på perrong 8.

Den enda nytta jag gjort denna mellandag, mer än att skjutsa Olivia till tåget, är att städa i skrubben under trappan. Tyvärr dök inte skoputsar-lådan upp under väskorna som jag hade trott, den får jag leta vidare efter på andra ställen.

(Foto: Amanda. Mina pixlar hade räckt, men då hade jag inte kunnat vara med på bilden själv)

måndag, december 28, 2009

Hemma

Årets julturné har varit en av de kortare för vår del. Det beror bl.a. på att vi hade första delen av julen här hemma. Jag kan inte komma ihåg helt säkert, men jag tror att två nätter hemifrån är det minsta vi varit med om sedan vi (bara jag och Anna-Lena från början) skaffade eget hem för ca 25 år sedan.

Hemmet och husvakten Lotta befanns välbehållna. Ikväll har vi mumsat i oss av julmats-resterna en sista gång; smulorna som fortfarande är kvar får gå till spillo hellre än att vi ska riskera magsjuka av att äta alltför vällagrade sillar, omelletter och patéer. Vi har hunnit med att kompensera julfrosserierna en aning med ett träningspass i gymmet tidigare ikväll, men det är bara en försmak av hur inledningen av nästa år ska gestalta sig. Mer om detta och tillhörande nyårslöften i förtsa inlägget 2010.

Dagens musiktips.
Simon och jag hade en kul utflykt till Köpenhamn, då vi som ansvarsfulla fäder följde med våra döttrar (Matilda och Julia) på Westlife-konsert för ca 8 år sedan. Trots denna upplevelse är jag egentligen inget större fan av gruppen. Däremot gillar jag Frank Sinatra och annan s.k. 'Las Vegas musik'. Därför rekommenderar jag varmt albumet "...Allow us to be Frank", där pojk-gruppen gör fräscha nytolkningar av mästarens titlar.

Bergen

Årets pussel var det svåraste på länge, särskilt vattnet. Till skillnad de lite vekare bröderna Mikael (S och E i efternamn), fortsatte jag trots detta tills det var färdigt - för ca 10 minuter sedan. En bit fattas. Möjligen tjuvhåller någon på den för att få sätta dit den sista.

Nu återstår bara att säga tack och hej till släkten för den här julen och det här året. Nästa år ska det bli ovanligt många sammankomster pga konfirmationer, studenter, bröllop och kusin-träffar.

söndag, december 27, 2009

Skogens konung

Det exemplar som slog följe med oss på vägen ut från Aneby var snarare skogens drottning, men älgkon hängde inte med riktigt hela vägen till A6 i Jönköping. Inga älgar alls hade letat sig ända fram dit idag, men desto fler människor. Vi fyndade bl.a. förvaringslådor på Klas Olsson.

Släktingarna börjar redan troppa av åt olika håll. Vi ska bli kvar en natt till, det borde räcka för att bli få se årets julpussel bli klart.

(Foto: Amanda, som har ca 9 miljoner fler pixlar än jag på sin mobilkamera)

lördag, december 26, 2009

Småland

Det tog en liten stund längre än vanligt att köra från Halland till Småland på snömoddiga vägar. Dessutom fick vi ta omvägen via Varberg för att hämta upp familjens fest-patrull, bestående av våra tre döttrar.

Väl framme i Aneby har vi delat 'vanliga' och 100-kronors julklappar. Inte helt oväntat var både mitt rim och min klapp inuti bland de mest populära. Det mesta av programmet känns väl igen från hur vi brukar ha det här. Pusslande till tonerna av Charlie Norman är en av klassikerna. Nyheter för i år är att vi nu ska trava ner till lill-brorsan på kvällsmat, att Ann-Sofi gått igenom kalendern och bokat upp hela sommaren med olika släkt-tillställningar och att pappa och Jonas sköt ett fyrverkeri till salut för familjens alla 40-åringar.

Spårlöst

Det här året har julförberedelserna tagit så mycket av min tid att jag missat varja avsnitt av 'På Spåret' före jul. Jobb-resor, nattvandringar och besök hos goda väner har också haft viss inverkan.

Igår fick jag chansen att för första gången se ett avsnitt ur den här säsongen, med nya programledarparet Look och Lindström. Här kommer min recension och jämförelse med originalet: Same, same. Programmet för övrigt är precis som förut; ledar-duons stil och lättsamma sätt att skämta med de tävlande och driva med varandra är förvillande likt Oldsberg/Hellberg. Små nyansskillnader är att Look har hår och att Lindström tar någon sorts verklig domarroll och inte bara är förvirrad som Hellberg.

På det stora hela mycket bra alltså. Inget fel i att förbli vid det som har varit, när det gäller ett så lyckat koncept.

fredag, december 25, 2009

18 stolar

Det hade varit möjligt att ha julmottagning för svenska akademin hos oss i år. Exakt det nödvändiga antalet platser lyckades vi ordna kring ett och samma långbord. Ännu en anknytning till det kända sällskapat var en av mina klappar; en bok av årets nobelpris-författare, Herta Müller.

Julen i Bua varade inte till påska den här gången heller. Nu är det redan dags att börja återställa huset från den tillfälliga anpassningen för sittningar i akademi-format.

torsdag, december 24, 2009

Merry X-mas

De här fyra tokstollarna och några stycken till. Det ska bli mitt sällskap denna julafton. Det är inte alls så att jag beklagar mig. Tvärtom, jag är van att umgås med sådana tomtar och trivs bra med det. Sällskapet för dagen är exakt det jag hellst av allt önskar mig, det är min bästa julklapp.

Med alla noggranna förberedelser jag vidtagit kan detta enbart bli en helt perfekt jul. Då tänker jag inte minst på den egna sill-inläggningen enligt Ernst recept. Både äpplen och lök. Som ur en saga.

onsdag, december 23, 2009

Uppesittare

Skinkan är griljerad. De sista klapparna inslagna och rimmet till 100-kr presenten är klart (jag brukar vara bra på detta, men i år har jag nog fått till något av det bästa hittills). Garaget är fullt av julmust. Egenkryddad snaps är filtrerad och ligger i frysen. Allt är rent och snyggt, Olivia fick gjort sin del i detta redan efter sju påminnelser. Allt är förberett för släktens ankomst imorgon, t.om. bäddningen åt herr Larsson i gästrummets gammelsoffa.

Nu lägrar sig julefriden på Tulpanvägen 4. Den enda lilla motgången idag står utomhustemperaturen för. Nu ska vi alldeles strax ta plats i soffan för pizza-ätning och uppesittarkväll.

The day before the day

Till skillnad mot övriga förvärvsarbetare i familjen är jag för slö för att arbeta ända fram till själva julhelgen. Mitt jullov startar redan idag, en hel dag innan.

Det ser också ut att verkligen bli ledighet och vila redan från idag; arbets-listan som väntade på mig vid hemkomsten sent igår har bara några få enkla små-uppgifter. Jag har redan varit ute och skottat snö idag, en uppgift man får chansen att roa sig med något enstaka tillfälle vart tredje år ungefär i Bua.

Veckans skandal är att granen som pryder Bua centrum blivit stulen. Det har hänt tidigare att den blivit vällt eller på annat sätt vandaliserad. Det är bus-streck jag kan förstå händer ibland, jag skulle inte helt utesluta att jag själv kunde få för mig att initiera en sådan manöver. Att stjäla och frakta bort en 14 meter hög gran däremot? Det måste ju ha krävts ett flertal personer, en lastbil och en noga planerad blixtinsats för att iscensätta illdådet utan upptäckt mitt i hjärtat av ett befolkningscentra. Fräckheten får helikopter-rånarna att förblekna. Jag undrar också vad förrövarna ska med granen till? Bäst att polisen håller spaning på Blocket och undersöker säljarna noga när de hittar en annons typ "...Stor gran. Färdigklädd med lampor och allt. Lämplig som dekoration vid t.ex. mindre affärs-centrum eller annan offentlig plats. Billigt vid snabb affär..."

tisdag, december 22, 2009

Blandaren

Omslaget på årets upplaga av KTH's student-tidningen är rosa. Den säljs för fullt den här tiden på året, av muntra studenter som står överallt ute på sta'n och gapar sig hesa värre än försäljare på frukt- och krydd-marknaden i Marrakech.

Det kvalitativa innehållet, dvs där studenterna har gett sina filosofiska, konstnärliga och redaktionella talanger fritt spelrum (skapandet sker företrädesvis under sena kvällar och i varierande grad under inflytande av rusdrycker), är mycket snarlikt motsvarande produktion från Chalmers, dvs Cortége-programmen som säljs på vårkanten. Det finns enormt mycket kloka tankeyttringar att ta del av i båda. Egentligen borde jag kanske föredra den Göteborgska varianten, men jag tilltalas dels av Blandarens format, och dels av ett mer begränsat kommersiellt inslag.

Just nu sitter jag på ett ca 1 timme försenat tåg söderut. Stockholm är klädd i magnifik vinterskrud med 3-4 dm gnistrande snö och gott om minusgrader. Jag hoppas att få uppleva något som åtminstone påminner om detta när jag anländer Västkusten.

God Jul

Man behöver ett stort hus med många fönster och det måste vara mörkt ute. Har man detta är det bara att börja skriva de meddelanden man önskar, genom att låta det lysa i en del av fönstren. På vårt kontor i Råcksta nyttjas denna finess varje år till att skriva "GOD JUL" på fasaden (jag fick bara med halva hälsningen på bild).

Idag löper jag i korridorerna innuti denna lystavla för sista gången i år. Jag ska sitta still ibland också. T.ex. när vi har möten och när vi äter lunch.

måndag, december 21, 2009

Back stage

Två sånger på slutet av föreställningen hörde jag från min tjuvlyssnarplats bakom scenen på Cirkus. Sedan, en 2-3 sekunders ögonkontakt med superstjärnan, då hon passerade på väg till sin loge. Hon vinkade glatt. Fler inslag än så innehöll inte vårt möte. Det kunde alltså inte utvecklas till någon djupare kärlek; en ytterst kort och ytlig förälskelse bara. Den blåste bort redan under den kylslagna promenaden åter till centrum.
Brorsan ägnade mig lite större uppmärksamhet och bjöd på fika i scenpersonalens cateringavdelning, trots att han egentligen hade fullt upp med att få loss lastbilen i snöhalkan. Jet-setare som vi är båda två blir det så här vi håller kontakten. Vi ses bara någon gång ibland, i en metropol någonstans, där ödet låter våra vägar korsas.

Kabin-rum

Om man är sent ute med sin bokning, eller om man bara vill spara pengar; då kan man boka ett litet rum som vetter innåt i hotellet och saknar fönster. Dessa faktorer förklarar varför man valt beteckningen "kabin-rum" för den här sortens boende. Utöver min pose som exponerar en muskulös och ny-vaccinerad överarm, har 90% av rummets volym fångats på bilden. Då ser det ändå större ut än vad det är pga speglar på väggarna.

Centralstationen är mer volumiös än mitt rum för den just gångna och den kommande natten. I mitten finns en stor gran som skiftar färg. Ibland är den rosa.

Jag har under natten haft små, små, små, helt obetydliga känningar efter vaccinationen. Det kan bero på att jag ägnat mig åt att sova istället för att känna efter, men mer troligt är det ett nytt exempel på min väldokumenterade förmåga att utan biverkning utstå snabba växlingar mellan höga och helt uteblivna koncentrationer av olika gifter i min kropp; såsom t.ex. koffein eller alkohol.

söndag, december 20, 2009

Sista resan...

...för i år har just startat; sista för jobbets räkning i alla fall. Jag insåg när jag började planera för morgondagens tur att jag hade glömt boka biljetter. Det går för all del bra att lösa dagen innan, även om det är en söndag. Däremot går det inte om morgon-platserna är helt slut. Jag avböjde förslaget om att flyga först på eftermiddagen och är nu istället redan på väg med tåget.

Batchen som mitt gris-vaccin kommer ifrån heter AFLSA165AA. Det verkar vara en lyckad omgång, för jag har ännu inte minsta lilla besvär efter sticket som gjordes för ca åtta timmar sedan. Jo, jag vet att det kan ta lite längre tid innan det ger sig till känna, men jag räknar med att vara återställd från ev. besvär senast på tisdag morgon och har därför löparkläderna med i packningen.

Vintersol

Denna fjärde adverb är det en hel del att göra. Vi ska starta med ett träningspass i gymmet på förmiddagen. Sedan blir det ett besök i centralorten, för bl.a. spruta och julshopping. Om det finns tid över och jag har kraft så det räcker ska jag julstäda lite på eftermiddagen.

Jag vill ha det så mörkt som möjligt på vintersolståndet och reser därför norrut imorgon, men inte längre än till Stockholm. Jag stannar där även tisdagen, är ledig dan-före-dan och har sedan jul här hemma torsdag-fredag (det är inte bara jag som har julen, Anna-Lena och barnen hjälper kanske till lite i varsitt hörn). Nästa jul kommer omedelbart därefter, den startar i Aneby på annandagen närmare bestämt.

lördag, december 19, 2009

Svansjön

Jag ropade 'hej' innan det runnit över i mitt bäcken igår. Precis som de flesta andra blev även vår avgång försenad, strax före 01:00 var jag i Bua; ungefär tre timmar senare än planerat.

Under promenaden för en stund sedan kunde vi konstatera att det finns både is och svanar i bukten mellan Bålestranden och Ringhals, och att det enda som saknas för ett perfekt julväder just nu är en liten gnutta snö. Annars är det - som oftast i Bua - helt idealiskt med några minusgrader, vindstilla och soligt. Dagens julförberedelse har varit att köpa sill av Martin i fiskvagnen.

När Olivia kommer hem igen ska jag titta efter så att hon inte är flintskallig. Jag är lite orolig att det kan vara så, eftersom jag hittade hår som räcker till 2-3 peruker när jag rensade avloppet i hennes dusch.

fredag, december 18, 2009

Flying Blue...

...är beteckningen på Air France bonuskort. Jag reser med dem sällan och har bara lägsta nivån "Ivory". Dagens möten var avklarade redan vid tre-tiden. Nu sitter jag med en av Göteborgskollegorna på terminal 2G och väntar på att Air France ska frakta oss till Landvetter. Kollegorna från Stockholm har motsvarande nöje borta på terminal 1. Det har varit störningar i flygtrafiken hela dagen pga snö, men vår avgång ser inte ut att vara påverkad.

Som sig bör är det strejk på delar av Metron idag. Inte samma delar som igår dock. Fransmännen är fascinerande med sitt välorganiserade kaos. Alla ska strejka nu och då, det hör till. Det sker dock enligt ett i god tid uppgjort schema. Med samma självklarhet som vi informerar om att vi har födelsedag eller nationaldag den ena eller andra dagen, blev vi tydligt upplysta av våra franska kamrater om vilka delar av trafiken som skulle vara i strejk på olika tider. Frankrike i ett nötskal.

Pärlor för svin

Vår franske motpart, med Antoinne i spetsen, är en bra värd. Eftermiddagens möte var med tvekan godkännt, längre än så kan jag tyvärr inte sträcka mig. Kvällens middag var desto bättre - klart MVG.

Nu ska jag hantera 100 mail, skriva klart ett par interna styrdokument och sedan sova 3-4 timmar innan frukost. 180 cm bred säng av bästa kvalité, ca 5 fluffiga kuddar och ett maffigt duntäcke kunde inte ha varit mer bortkastat än på mitt rum inatt. Pärlor för svin...

torsdag, december 17, 2009

Paris-vinter

Jag hann checka in med ett par minuters marginal innan det stängde. Egentligen var det inte så bråttom, för planet tog sedan nästan en timme extra på sig innan det lyfte. Orsaken är ett vintrigt Paris, som pga snö inte kan ta in flygen lika snabbt som annars.

Jag har just installerat mig på "Millenium Hotel" och väntar på kollegan från Stockholm. Vi kommer precis att hinna kasta i oss en matbit innan det är det är dags att promenera till kontoret och starta dagens möten.



onsdag, december 16, 2009

Specialister

Idag har jag haft chansen att prata om min verksamhet i ett möte med Ringhals alla specialister, många av dem med doktorshatt eller motsvarande examen. Det var ingen som hade hatten med sig idag, men jag visste om detta på annat sätt. Den andre föredragshållaren, som pratade om utbildningssituationen för kärnkraftsingenjörer, är professor i kärnfysik. Som simpel civilingenjör drog jag med min närvaro ner den genomsnittliga utbildningsnivån rejält. Jag tänkte i början av mitt yrkesliv att jag skulle bli specialist, men jag har helt enkelt inte tålamod. Man blir specialist på något om man är tillräckligt talangfull och sedan har tålamod att ägna sig åt ett samma sak i massvis av år. Fyra år i sträck med samma jobb är, och förblir troligen, mitt rekord. Det skapar ingen specialist att hålla på så.

Imorgon skulle jag ha åkt med Anna-Lena och Hillevi till Ullared; jag behöver fylla på förråden av kalsonger, pepparkakor och bakplåtspapper. Dessvärre upptäckte jag en dubbelbokning. Jag nödgas nu att på avstånd, från centrala Paris, längta till Hallands shopping-palats.

Årsmötet

Som jag hade gissat kommer nästa års maratonresa att ha destinationen Lausanne. Detta och resten av verksamheten 2010 klubbades igenom på gårdagens årsmöte i föreningen Ringhals Maraton Klubb. Jag fortsätter i styrelsen, för andra året nu som 'vanlig' ledamot och inte ordförande. Däremot ger jag inte ifrån mig reseledar-uppdraget lika lättvindigt. Rutten är redan klar och vandrarhem preliminärbokat till sista helgen i oktober nästa år.

Jag ska strax transportera mig till Ringhals (cykel om det inte regnar ute, annars Lupo) och starta med minst två koppar kaffe på direkten när jag kommer dit. Igår har jag lärt mig från eko-nyheterna att kaffe inte alls är onyttigt utan tvärtom nödvändigt att dricka för att undvika en del sjukdomar.

tisdag, december 15, 2009

Bullens pilsnerkorv

1953 förekom den allvarligaste smittspridningen i modern tid i Sverige. En varm sommar med för många svin att slakta på kort tid och för dåliga kylmöjligheter, var de bakomliggande faktorerna som ledde till en stor spridning av salmonella. Detta kunde ha varit slutet för Alvesta slakteri, men efter att ha stängt och sanerat återstartades slakteri- och charketuri-verksamheten igen.

Skådespelaren Erik "Bullen" Berglund lånade sitt namn till en av Alvesta slakteriförenings nya produkter. Korven blev populär och bidrog till att företaget återfick konsumenternas förtroende.

Meningen med att påminna om denna anekdot är vare sig att göra reklam för korvar eller slakteriföreningar, utan för P1's vetenskapsradio. Förutan detta värdefulla inslag i etern hade jag än i denna stund levat i total okunskap om det sammanhang som föregick tillkomsten av konservburken med den trevliga gubben utanpå.

Pappa var 12 år när historien begav sig och bodde då i trakterna av Alvesta. Han hade några minnen av att skolan varit stängd och andra åtgärder för att hindra smittspridning. Det var det närmaste en ögonvittnesskildring jag kom i de efterforskningar jag genast vidtog efter att ha hört det fängslande reportaget.

måndag, december 14, 2009

Pontus

Jag har just avslutat ett möte med bl.a. en klasskamrat från gymnasiet. Det är inte på grund av denna nu över 25 år gamla kontakt som vi träffas, utan för att han nuförtiden är delägare i ett konsultföretag som jag för tillfället anlitar i en del uppdrag.

Igår besökte familjens hockey-intresserade (Olivia, Emil och jag) Veddige ishall för att bese en match i någon av de lägre divisionerna där Varberg spelar.

Den roligaste spelaren i motståndarlaget hette Franksson. Han åkte skridskor fortare än han kunde i jakt på puck och motståndare, vilket flera gånger slutade med att han ramlade, tappade bort pucken eller blev enkelt bortfintad.

söndag, december 13, 2009

Sankta Lucia

Det är ovanligt att jag sover så länge som till halvnio. Jag skulle inte medverka i något Luciatåg, men däremot blev det lite bråttom att väcka Emil, som fick skynda sig iväg på tidningsrundan.

Jag är inne på tredje försöket nu. Om man installerar en Windows version som är ett par år gammal, måste man sedan hålla på att krångla med kompletterande uppdateringar av diverse drivrutiner. Det tar massor av timmar, och nästen helt säkert blir det så småningom något fel som gör att man måste starta från början. Den här gången ska jag utesluta den uppdatering som fått alltsammans att krascha två ggr redan.

Min sista hela arbetsvecka för i år ska jag vara lite mer på hemmaplan. De två första dagarna i Göteborg, onsdagen på Ringhals, för att sedan avsluta veckan med två dagar i Paris.

lördag, december 12, 2009

Julgran

Idag har granen och lite andra jultillbehör kommit på plats. Utöver att hjälpa till lite med julbestyren har jag mest krånglat med att om-installera hemdatorn idag, det är fortfarande inte helt klart. En sväng på gymmet med Emil har det också blivit tid för. Nu har vi ägnat oss åt sådan träning i nästan ett helt år och vi har blivit väldigt starka. Resten av denna lussekväll ska jag nattvandra i Bua tillsammans med Kaj.

fredag, december 11, 2009

Idoler

Tävlingen "Idol" i TV4 slutade korrekt med att Erik stod som slutvinnare. Det var korrekt med tanke på hur finalen såg ut. Tyvärr fanns varken hela tävlingens största stjärna Tove, eller Halllands favorit Mariette kvar till sista omgången. Oavsett vem som vann till slut kvarstår avsnittet med tema "Las Vegas" som det oöverträffat bästa genom alla tider.

En och en halv arbetsvecka kvar av 2009. Hur ska allt arbete som återstår under året kunna hinnas med? Det är förstås inte möjligt, men vad gör egentligen det? Det kommer ju ett helt nytt år alldeles efter. Att vara aningen avslappnad i förhållande till vad som förväntas, och när, är bästa sättet att undvika ohällsosamma stress-problem.

Visit

De kommande 200 nya personerna jag träffar kan enkelt få besked om mina kontaktuppgifter. Jag lämnar bara över ett av mina nya kort för det ändamålet. Det är den minsta portionen man kan beställa, men jag vet hur snabbt enhetsbeteckningar och annat ändrar sig och tar aldrig mer åt gången.


Efter en ganska gråmulen dag börjar lite blå himmel att synas genom mitt fönster på Göteborgskontoret. Innan jag kommer härifrån lär den redan vara svart.

torsdag, december 10, 2009

Julfärg

Det här är en sådan vecka då man måste ha slips nästan hela tiden. Jag hade fyra stycken med i packningen och har precis avslutat det sista slipsmötet med den vackert röda.

Förmiddagen hittills har jag spenderat på kortare möten i tre olika stabs- och lednings-grupper. Nu är det bara ett telefonmöte och lunch kvar innan jag tar ett tidigt plan hem, inför detta har jag redan hängt av slipsen.

Morgonens motionsrunda var behaglig. Mycket vacker julbelysning att se på, inte minst den gigantiska granen på Skeppsbrokajen - när man springer utefter Strandvägen ser den ut att vara högre än Katarinahissen strax bakom. Det är också skönt att komma ut direkt som man klivit ur sängen. Jag minns att jag som liten tyckte att mormors bröder och de andra gubbarna hade det så besvärligt som måste gå tidigt ut till ladugården för att arbeta, och först därefter fick komma in i köket och äta frukost. Om man nu kan jämföra bonde-arbete med motionslöpning, så var det nog inte så illa för dem trots allt.

onsdag, december 09, 2009

San

Om jag är i Japan och någon där tilltalar mig eller pratar om mig med någon annan säger han/hon antagligen "Magnus-san". Nu har jag aldrig varit där, inte en endaste gång. Däremot har jag träffat japaner tillräckligt mycket (bl.a. en stor del av den här dagen) för att lära mig en del finesser de har, t.ex. att lägga suffixet "san" till namnen. Turligt nog bjöds det pyttipanna med ägg och rödbetor i lunchrestaurangen idag, så vi kunde erbjuda våra gäster lite äkta svensk matkultur.

På vägen till hotellet för en stund sedan passerade jag Kungsgatan. Julbelysningen där är utformad som stjärnor. Nu kryper jag till kojs, lite tidigare idag än igår. Min farhåga om att bli förkyld har inte slagit in, så imorgon inleds dagen med ett löp-pass innan frukost.

Wallmans

Wallmans salonger är ett roligt ställe. Utomordentligt trevlig och vacker personal som serverar, dessutom hoppar de upp på scenen och underhåller titt som tätt. Jag hade turen (eller var det skicklighet?) att hamna längst fram på bordet, ca 2 centimeter från scenkanten.

Idag ska vi ha ett besök av nästa japanska delegation. Jag ska inleda med en presentation á ca en timme, och har en hel påse tuggummin i beredskap för att skona gästerna från spår av gårdagens äventyr.