Januari

Jag ska inte överdriva med diagram och annat som förra gången, men en snabb summering efter årets första månad är att jag följer planen bra för mina olika 75-mål. Undantaget är löpträning 75 mil under året, där jag ligger långt efter schemat för att nå upp dit.

Ikväll ska vi gå på musikal, och slipper se det fördummande tjafset i partiledardebatten. Opinionsläget är prekärt för regeringen och det kommer att bli ett spänannde valår. Tyvärr finns inget riktigt bra alternativ. Sittande regering, vilket trots allt är att föredra, kan troligast bara behålla makten med fortsatt stöd av tokstolle-centern och ideal-kärnfamilje-protektionistiska enfråge-partiet Kd. Med stigande grad av förskräckelse funderar jag på alternativet. Maria Wetterstrand, må stå för en hel del åsikter jag inte delar, men hon utmärker sig som den enda personen med skarpsinne i sällskap av Sahlin, Eriksson och Ohly. När Sverige får en regering med en sådan trojka i spetsen, vilket är fullt möjligt, kommer min oro att blomma ut i full och ohämmad panikångest.

Den närmaste veckan ska jag bl.a. passa på att fylla år, besöka Stockholm ett par vändor och gå på opera med pappa och Amanda.

Skönhet

Vad är vackrare än en islagd småbåtshamn en solig vinterdag? Jo, en islagd småbåtshamn med ett kärnkraftverk i bakgrunden en solig vinterdag. Just Buas hamn har förutsättningar att erbjuda detta sceneri, men det är ändå ganska sällsynt. Hamnen finns alltid, kärnkraftverket likaså, rimligt ofta är det soligt, men ganska sällan så kallt om vintern att hamnen fryser.

Idag har jag i alla fall gjort en promenix åt det hållet för att bese skönheten. Och lite för att Texas skulle få bajsa på vägen också.

Sommaren med Göran

Dumskallepopulisten Göran Hägglund går från klarhet till klarhet. Från Kristdemokraternas kommundagar i Jönköping basunerar han åter ut sitt trams om det han kallar "verklighetens folk". Människor ska få vara som de vill, utan politikers pekpinnar och tillrättavisningar är hans tes. Han lyckades dock inte klämma ur sig något konkret exempel på område där politiker lägger sig i för mycket. Jag hoppas att Göran läser min blogg, för här kommer lite hjälp på traven: Varför inte låta människor leva i vilken typ av relation de vill? Även om partiledarens agitation utstrålar förvirrelse och flum, vore det föredömligt om Kd nu i enlighet med detta slutade att trackasera de individer som vill leva enligt en annan norm än den klassiska mamma-pappa-barn-kärnfamiljen.

Veckans sista arbetsdag har, liksom de föregående fyra, varit intensiv och händelserik. Med en extra intervju inklämd idag har vi nu klarat av hela den fasen av processen. Jag har helgen på mig att tänka, på måndag lägger jag mitt pussel med de bitar jag nu studerat och gör det slutliga urvalet i samråd med rekryteraren. Redan om ett par månader har jag de första nya på plats. Det kommer att bli mycket bra.

Idag har vi fått en ny påminnelse om livets ändlighet.

"Mitt i livet är vi omgivna av döden, och mitt i döden är vi omgivna av livet" (Martin Luther)

Stift

Jag är bara inne en kort sväng på kontoret för att skriva på ett par papper innan hemfärden idag. Det mesta av dagen har jag annars suttit i läppstiftet några hundra meter härifrån. En bättre plats för intervjuer och lite mer anonymt och behagligt för dem som kanske inte vill skylta inne på Vattenfallkontoret med att de söker jobb hos mig.

DI har idag ett trevligt inslag som redogör för läget med pågående lagöversyn för ny kärnkraft. För en gångs skull en opartisk och saklig framställning av hur det faktiskt är. Efter genomförd lagutredning och remiss pågår just nu arbetet med den proposition som ska lägga fram det nya lagförslaget till riksdagen i slutet av mars. Om ingenting hänger upp sig kommer den nya lagen att börja gälla vid halvårsskiftet. Förhoppningsvis får den sedan förbli orörd så att vi kan fortsätta arbetet planenligt oavsett utgång av höstens val.

Nu ska jag skynda mig hem och hämta ut en ny dator på posten innan det stänger.

Samuraj

Om man har lite drygt 100.000 kronor över kan man köpa ett äkta samurajsvärd; nytillverkat, men på helt traditionellt vis enligt samma hantverksmetoder som för flera hundra år sedan. Detta och en del andra värdefulla upplysningar fick jag av dagens japanska gäst. Vi hade en angenäm lunch på en bra restaurang precis vid Mälarstranden, men den vanligen vackra utsikten var liksom resten av Stockholm dold av snöyra idag.

Samma snö försenade hemresan med en timme ungefär, men det var värre för de som tänkt flyga till Umeå, deras plan ställdes in pga vädret.

Nu har jag traglat igenom 7 intervjuer i Stockholm. Lika många återstår i Göteborg. Alla dessa, utom en, ska klaras av innan den här veckan är slut.

Katarina Västra Kyrkogata

Det bästa stället att bo på om man är lite vacklande i sin trosuppfattning är Södermalm. Från tunnelbanestationen på Medborgarplatsen tar man lätt några trappor upp och kommer då till Stockholms moské. Går man sedan vidare två kvarter kommer man till den mäktiga Katarina kyrka. Bara att välja alltså, allt finns inom gångavstånd.

Ikväll besökte vi ingendera av dessa två tempel, men träffades däremot hemma hos en av kollegorna som bor i samma område. Egentligen ett arbetsmöte, men vi hade lite trevligt samtidigt och åt lax.

Tom korridor

Fyra gånger har jag gjort om samma möte idag. Inte exakt samma, det har varit en ny person med varje gång, men det vi talat om (speciellt det jag har berättat) har varit helt detsamma. Det kan ha varit värt besväret, för åtminstone någon av dagens kandidater går jag nog vidare med i anställningsdiskussioner.

När hela dagen gått åt till intervjuer har jag istället ägnat en del av kvällen åt andra sysslor på kontoret. Nu är jag ensam kvar på korridoren, men tar alldeles strax ett kort avbrott från denna miljö tills imorgon bitti.

Rekord igen

Fyra vikter på varje sida. 15.0 + 5.0 + 2.5 + 1.25 = 23.75;
2 x 23.75 = 47.5; plus stången som väger 20.0 kg;
summa summarum 67.5 kg.

Ett nytt prydligt rekord, 2.5 kg bättre än senaste noteringen för ett par veckor sedan, nu har jag bara 7.5 kg kvar till målet 75.0 kg.

Efter denna lyckade start på kvällens träning i gymmet har jag kört helt slut på armarna, jag orkar inte ens lyfta dem över huvudet helt utan vikter. Benen fick sitt i form av en joggningsrunda igår. Jag känner mig både vältränad och utvilad inför en ny arbetsvecka.

Språk

Dagens tips: tidningen Språk. Av en händelse fick jag tag i ett exemplar, då jag var inne på Pressbyrån för att köpa en ny kupongremsa till T-banan häromdagen.

En angenäm skrift på flera sätt; artiklarna är tillräckligt ingående, vetenskapliga och analyserande för att vara intressanta, men inte tyngre än att det samtidigt är ganska lättsam och avkopplande läsning. Ämnet är just det som tidningens namn leder en att gissa: språk; allt från trender i SMS-språkbruket till den livligt debatterade tyska stavningsreformen.

Den här helgen är ganska stillsam. Jag ägnar mig mest åt att skjutsa övriga familjen hit och dit och att försöka undvika nedsmittning av kräk-sjukan. Nästa vecka kommer att domineras av rekryteringsarbete. Under veckans första tre dagar i Stockholm och de sista två i Göteborg, ska jag genomföra merparten av de intervjuer vi har planerat. Jag kommer att anställa 6-8 personer i år, har hittills bara intervjuat ett par stycken och anställt en.

Vintertecken

Det är en sällsynt lång och bra vinter vi har. Jag tror inte att vi har skådat en plusgrad i Bua hittills i år. På morgonens promenad i det sköna vädret deltog bara jag och Texas the dog. Resten av familjen har vinterkräksjukan eller sover, t.ex. de båda jag i två omgångar hämtade i sta'n inatt.

Januari är som vanligt årets sämsta ekonomimånad. I högen med räkningar hamnar både resterna från eskapaderna i december (som alltid är mer vidlyftiga än andra månader) och slutbetalningen för vinterns kommande semesternöjen. Lyckligtvis har jag sett en kasse med pantburkar i tvättstugan och om jag systematiskt letar igenom alla jackor, kavaj-fickor, skrivbordslådor och bildörrar brukar det dyka upp en hyfsad hög av mynt och tjugor. Sammantaget kan det kanske räcka till att rädda mig undan konkurs den här gången också.

Maskinhall 2

På Hisingens före detta varvsområde finns några få byggnader från den tiden kvar. Däremot har flera av de gamla byggnadernas namn tagits över, t.ex. "Maskinhall 2", där numera en lunchservering med just detta namn är inrymd. Detta var platsen för lunchträff med Chalmersgruppen MIIM idag. Det är inte mina ursprungliga kursare, utan dem jag gick påbyggnadskurs tillsammans med 2003. Jag kom några minuter för sent till mötet direkt efter lunch, det berodde på en olycka i Tingstadstunneln.

Så var det slut på en arbetsvecka till. Min viktigaste uppgift under helgen är att löpträna igen, efter ett förkylningsuppehåll på ett par veckor.

Nalen

"Ersätta och bygga nya reaktorer" var rubriken för dagens seminarium som anordnades av branschorganisationen Elforsk. Platsen var Nalen, där jag vet att det genom åren föregått betydligt roligare tillställningar.

En någorlunda bra dag, men lite för mycket tassande kring ämnet; onödigt att bädda in budskapet med så många '...om...', '...kanske...' och andra brasklappar. Jag hade nog redogjort för vårt perspektiv lite mer rakt på sak om jag fått chansen (det var kanske därför jag inte fick den). Förre IAEA chefen Hans Blix, som deltog i den avslutande paneldiskussionen, utgjorde ett lysande undantag. Äldsta gubben i salen gjorde det fräschaste inlägget med en klar och oreserverat positiv syn på möjligheterna för ny kärnkraft i Sverige.

Efter fyra bra dagar i Stockholm sitter jag nu på X2000 mot Göteborg, det tar precis den tid man behöver för att ta hand om dagens mailskörd.

Summit Hightech...

...är en konferensanläggning som upptar plan 17 och 18 i en av de fyra hötorgs-skraporna. En trevlig utsikt över ett vintrigt Stockholm; Klara kyrka ungefär mitt i bilden och Södermalm i bakgrunden.

Fördelen med att vara en internationell organisation är att vi under hela mötat á ca fem timmar pratade engelska rakt igenom. Det var 23 svenskar, en engelsman och en tysk närvarande. Jag förklarade som en introduktion till presentationen av min avdelning att jag har Vattenfalls roligaste, mest intressanta och viktigaste jobb. På engelska förstås, så att tysken och engelsmannen förstod.

Luftslott

Igår kväll var jag ledig och passade på att se "Luftslottet som sprängdes" på bio. Precis som de tidigare två delarna i trilogin är det en klar fördel att ha läst böckerna om man riktigt ska förstå alla aktörer och deras samband. Det finns inte mycket ny handling i del tre (mer än att en rättegång förbereds och genomförs, samt att en tidning ges ut). Hela del tre är istället som en berättande epilog till de två föregående; där också hela bakgrudnen kommer fram och informationsluckorna tätas till. Den slutliga upplösningen är ganska neutral och intetsägande, men lämnar tillräckligt med öppningar för en fortsättning på historien - om Stieg Larsson hade den avsikten vet jag inte.

Nu ska jag nyttja en mötesfri förmiddag till att läsa/skicka en massa mail och skriva ett 'Project Assignment'. Till lunch ska vi träffas i en konferenslokal någonstans vid Hötorget, och sedan förbli där resten av arbetsdagen.

Kozienice

Om jag hade varit lite smartare skulle inledningsbilden i dagens presentation varit hämtad från vägen jag cyklar till jobbet varje dag. Även våra polska gäster, för vilkas skull vi informerade om Vattenfalls aktiviteter inom kärnkraft, tyckte det var en vacker utsikt.

I Polen ligger elförbrukningen per capita på mindre än hälften av genomsnittet i EU. Detta, och närheten till Tyskland som en viktig exportmarknad, är skälen till att stora mängder ny elproduktion efterfrågas. Polska politiker är intresserade av att inkludera kärnkraft i Polen, men det realistiska scenariot är nog att det innan något så miljövänligt blir av kommer att byggas avsevärda mängder av ytterligare kol-baserad produktion. I Kozienice till exempel. Där finns en bra plats för detta redan.

Frestelser

Det har varit en lång och ganska intensiv arbetsdag. När mötet inne i sta'n väl var klart vid tretiden hade jag egentligen gjort ett helt dagsverke och kunde promenerat till hotellet. Istället har jag varit en vända ute i Råcksta och kom alldeles nyligen åter in till centrum där jag bor den här veckan. Jag var alltså i ett försvagat tillstånd då jag stegade in på rummet, men lyckades ändå motstå frestelsen att mumsa i mig en chokladbit, en ölburk, eller något annat gott av det som bjuds i mini-baren.

Utbytet med vår motpart, det som vi ägnade inledningen av dagen åt, börjar arta sig ganska bra nu. Det här var fjärde träffen i samma syfte sedan strax innan jul, och det är ganska typiskt för vad det tar innan det lossnar. Det spelar ingen roll hur klara vi var på respektive sida om uppgiften redan vid första mötet. Man skulle vilja tro annorlunda om en grupp ingenjörer, men i nya situationer och grupperingar handlar det inte alls bara om ordning och systematiskt arbete. Det handlar om känslor, personligheter och att skapa ett ömsesidigt förtroende. Sådant kräver sin tid och man får ha lite tålamod.

Tåg 402

Vi är i norra delen av Västergötland just nu. Kvart i nio ska vi vara framme i Stockholm om SJ håller tiden idag. Det blir precis lagom för en promenad till platsen för dagens möte 09:30, jag kommer t.o.m. att hinna en kort genomgång med mina två Vattenfall-kollegor innan vi sätter igång. Först ska jag ägna resten av tågresan åt att skriva klart mina bilder, och en del annat underlag för aktiviteter senare i veckan. Det skulle jag egentligen ha levererat i fredags.

Frisyrer

Min frisyr är ganska enkel. Senast jag besökte en proffesionell barberare var för 15 år sedan ungefär. Sedan dess har jag klippt (rakat snarare) mig själv, eller oftare fått hjälp med den sysslan av någon annan här hemma. Idag var det Olivias tur att hjälpa till. Ett undantag har det förresten varit - jag besökte en barberare i Grekland för 10 år sedan, men den gången bara för en behaglig rakning.

Nyklippt är jag nu väl förberedd och redo för en ny vecka. Den här gången ska det bli ett Stockholmsbesök måndag-torsdag och fredagen i Göteborg. Det är väldigt många möten av olika slag; intern verksamhetsplanering, möte med utländska gäster, ett bransch-seminarium, avtalsförhandlingar, journalist-besök, m.m.

Basil

Jag har fördrivit en stund av den här eftermiddagen med att titta på några Fawlty Towers avsnitt. Detta tillhör den sortens tidlösa produktion som man aldrig kan se tillräckligt många gånger, minst 10 avsnitt om året rekomemnderas av socialstyrelsen.

Jag noterar att Centern klagar över sina rekordlåga opinionssiffror och ondgör sig över att de inte får tillräckligt utrymme i media, så att de kan nå ut med sitt budskap. Jag erbjuder obegränsad och gratis annonsplats på min blogg för att hjälpa dem. Ju mer de får chansen att förklara galenskaperna som ligger till grund för sin politik, ju färre lär sympatisörerna bli.

Nu ska jag gå ner och baka en paj av degen jag gjorde nyss. GI-godkännt dinkelmjöl förstås.

Skoj

Bortsett från ett Ringhalsbesök á ca en timma har jag suttit hemma hela den här dagen. Ungefär lika mycket jobb som vanligt har det blivit i alla fall.

Skojigare än så har det inte varit. Men det kan bli. Fredagens höjdpunkt, På Spåret, väntar om en stund.

Tandsten

Jag har förärat Folktandvården i Bua ett besök tidigare idag, med syftet att städa bort tandsten. Tandhygienisten menade att jag gott kunde vara något flitigare med tandtråd - då blir det aldrig så mycket stenar från början. Jag tycker de ska vara tacksamma för en storkund där det krävs nästan en timmes hårt slit. Till min förvåning visste inte tandläkaren vad jag menade, när jag förklarade vilka bra gröna tandpetare jag använder. Hur kan man vara tandläkare utan att känna till en så bra produkt?

Födelsedagsplaner

Dimman lättade längre fram på dagen. Ungefär klockan tre syntes stadshuset tydligt och bra från Bolidens kontor på Klarabergsviadukten (alldeles intill centralstationen). Man skymtar kanten av Gamla Sta'n till vänster och i bakgrunden syns Söder.

Vi kommer att träffas här ganska mycket en period framöver. Enligt avtalet som offentliggjordes i oktober arbetar Vattenfall tillsammans med några elintensiva industriföretag (Boliden m.fl.) med att utreda hur Sverige långsiktigt ska försörjas med el; det kan i allra bästa fall komma att ske genom att bygga nya kärnkraftverk, där det första startas lagom till min 60-årsdag.

25 öre

När jag var några år yngre än nu råkade jag en gång svälja en 25-öring. Den kom efter ett par dagar ut igen, på samma vis som för Emil i Lönneberga (fast det var väl en 5-öring i hans fall).

Jag åt inte upp en tandkrämstub häromdagen, den råkade hamna på detta ställe ändå.

Förlorad tandkräm är inte min enda olycka idag. För stunden är jag ganska pigg, men det beror på att Ipren-mannen hjälper mig att hålla en begynnande förkylning i schack.

Det ligger en riktigt tät dimma över Stockholm idag. Efter lunch ska jag ta en sväng in till sta'n för ett möte och sedan packa mig hemmåt.

Hissnande

Vattenfalls kontor i Råcksta består av tre huskroppar, fyndigt kallade A-, B- respektive C-huset. I varje hus finns 6 st. hissar. Inget märvärdigt med det, men det är hur hissarna styrs som är det speciella:
- Man beställer transport till den våning man önskar på en panel i hiss-foajén.
- Kraftfulla datorer räknar sedan ut vilken av de 6 hissarna som skall skickas på detta uppdrag.
- När den utvalda hissen är framkörd kan man bara kliva i och åka med, det finns inte någon möjlighet att innifrån hissen styra den till någon annan våning än den förvalda.

Detta finurliga system lär bara finnas installerat på två ställen: hos Vattenfall och hos hisstillverkaren själv. Jag åker oftast till våning 9 i B-huset, men ibland är jag på olika våningar i C-huset. En gång var jag på våning 15 i A-huset, det är högst i Råcksta.

Dagens dumskallar:
1. Statsministerns press-sekreterare, Edvard Unsgaard, som tyckte det var så skojigt att invandrare städade upp bajs i hans trappa att han genast via Facebook skröt om detta som ett exempel på regeringens lyckade jobb-politik.
2. Demonstranterna i Trollhättan, som ropar att GM ska skänka bort Saab och därmed skjuta upp deras oundvikliga öde några veckor. De borde istället hålla en tacksamhetsmanifestation, där GM lovprisas för att redan ha sträckt ut tidsfristen under flera decennier då massvis av miljarder har pumpats in i dotterbolaget.

Sömn

Reklamen om att man ska bli piggare av spikmatta är osann. Nu har jag prövat uppfinningen ett tiotal gånger, med samma resultat varje gång - man somnar då man ligger på den och förblir sedan (när man väl blivit väckt av någon) sömnig resten av den dagen. Detta hade jag inte behövt spikar till, sova har jag alltid haft lätt för ändå. Nu ska jag nyttja denna talang ett par timmar innan det bär av med första morgonplanet.

Knut

Vi har föregripit tjugondedagen en gnutta, genom att dansa ut julen redan idag. Några enstaka barr följde med granen ut, men merparten av de få som inte städats bort redan tidigare låg kvar i en hög på golvet där granen nyligen stått.

Bilderna: Det som åkte ut och det som stannade kvar.

Kommande vecka blir ganska rutin-betonad, bortsett från det faktum att alla barn bor hemifrån på olika håll (i Sälen för skidåkning, i Varberg för sjukhuspraktik och i Västergötland för släktumgänge) . Amanda har begett sig åter till studiehålan idag för att starta vårterminens pluggande. Själv ska jag hänga på veckans utflykts-trend med ett Stockholms-besök två eller tre dagar, resten blir jag i Göteborg.

Vänster: Matildas bil i igloo-garage

Höger: Masthuggkyrkan sedd från fönstret i Amandas studentrum.

Koltrast

En del fåglar, t.ex. koltrast, tycker om bär och frukter. Några av dem kommer till oss för att äta överblivna äpplen. En rödhake och några andra sorter brukar också synas, men de äter mest talgbollar och fågelfrö.

Idag har Emil gett sig av mot Sälen för några dagars skidåkning med klassen. Han har en stor burk nybakta kakor med sig.

Vatten

Vi är inte ens i närheten av de köldrekord som rapporterats de senaste dagarna, men dagens -15 är ganska kallt med Bua-mått mätt. Havet är fruset i nästan hela Bålebukten nu. Om det fortsätter vara kallt och fryser hela vägen till Danmark, så ska jag åka över dit på skridskor.

Jag hann inte hem till skalningen igår, men precis i tid för att skära i potatisarna som senare skulle serveras i modellen Hasselback. Det blev nästan klart innan gästerna kom. Passande nog hade de precis som jag bestämt sig för att inleda 2010 med några hälsoveckor, så jag behövde inte skämmas för att bjuda på vatten istället för öl. Nu återstår att se om även värdfolket dit vi ska ikväll har hängt på samma trend, eller om jag ska behöva skämma ut mig med att tacka nej till godsaker.

Dagens tips: Nu kan man inte bara köpa vin på bag-in-box. Igår införskaffade jag spolarvätska förpackat i bag-utan-box, som jag nyss har matat Lupomobilen med. Mycket lättare att hantera och hälla ur än en stor plastdunk, och när det nu finns en liten slurk kvar kan man mycket enklare förvara den någonstans - t.ex. i handskfacket eller i kökets bestickslåda.

Potatis

Det är sista dagen att bli klar med årsbokslutet 2009. Ekonomisystem och deras cykler är lika orubbliga som naturlagar har jag förstått, sista dagen något kan bokas om är idag. Gott och väl så, om det inte hade varit för att ca 200 fakturor nu ska hämtas fram ur systemet för åtgärd. Det kommer att ta Arne en hel dag. Tyvärr är han inte här idag, så om det ska bli gjort i tid måste jag göra det själv. Det skulle ta en hel dag plus en hel natt, men om jag gör det hinner jag inte hem i tid för att skala potatis. Jag ska nu begrunda detta dilemma en minut och sedan bestämma mig för hur saken ska hanteras.

Ett ögonblick

Det händer något ögonblick emellanåt, en gång per halvår ungefär, att jag hemfaller åt tvivel på att jag ska klara av mina uppgifter och åtaganden. Under dagens tidiga flyg upp till Stockholm passade jag på att gå igenom kalendern för den närmaste framtiden. Jag drabbades av ett sådant ögonblick. Det varade i fem minuter ungefär.

Dagens plus har varit att gå igenom ansökningsunderlaget för de rekryteringar jag ska göra, det ser mycket bra ut. Dagens minus är lång-pendling över dagen; en dag som denna spenderar jag 6-7 timmar på resor för att få ungefär lika mycket i effektiv arbetstid i Råcksta.

Snö

Vintern är på återbesök i Bua. Kylan som vi haft några dagar har nu fått sällskap av ny snö, den som föll någon vecka innan jul smälte ju lägligt bort 23/12.

Fördelarna med snö-yra är att:

• Man har nytta av samma snö flera gånger. En kort stund efter att man har skottat rent på garage-uppfarten har snön lagt sig tillbaka, så att man kan skotta undan den igen.
• Om man har en hund som har tillräckligt korta ben, slipper han att gå som vanligt och kan istället skutta som en kanin för att komma igenom snö-drivorna.

Miniorer

Sommaren 1992 flyttade vi till Bua. När höstterminen startade följde jag med Amanda (just fyllda sex år) till Svenska Kyrkans scouter - eller "Miniorer" som det kallades. Det var lite ont om ledare, så jag lovade att hjälpa till någon gång ibland. Det gjorde jag också. Varenda gång de kommande tio åren, med våra fyra barn i sällskap i tur och ordning efterhand som de växte i och ur gruppen. I kyrkan fanns oftast kantorn Gull-Britt. Hon deltog i de flesta barngrupperna till och från. En gång gjorde vi en musikal, där min entré till scenen skedde per cykel genom kyrkans mittgång.

Dagens föreställning i Buakyrkan var av ett annat slag. Vi har förmånen att ha mycket bra präster och pastorer i Buas olika kyrkor. Deras fina insatser och ekumeniska samverkan även vid ett sådant tillfälle som idag gjorde Gull-Britts begravning mindre dyster.

PS 1. Jag hittar ingen bild från något minior-sammanhang. Den här är dock från något av våra första tillfällen som nyblivna Bua-innevånare.

PS 2. För övrigt är det snö-yra i Halland just nu. Ett par dm hittills ungefär.

Säldöden

Under rubriken "Spännande Promenad" leverar lokal-blaskan 'Hallands Nyheter' idag ett riktigt skräck-reportage för små barn. Hör och häpna: sälar kan dö. Jo, det är tyvärr så. Det förskräckliga fynd som två stackars barn har gjort, en död säl på stranden, slås upp stort på ledarsidan.

Efter en upptäckt av denna dignitet skulle man kunna tro att världsproblemen inte kan bli större. Fel. De som orkar läsa vidare finner ytterligare ett chock-avslöjande längre ner på sidan: om man åker skridskor på de fina isar som nu finns och kommer för nära fåglar, t.ex. kanada-gäss; ja, då dör visserligen inte även dessa försvarslösa djur - men de kan bli skrämda!

Jag väntar nu med spänning på fortsättningen av djur-scoop i HN. Vad ska vi få läsa om nästa gång? Har kanske en reporter letat i diket och, ve och fasa, hittat en död kråka eller hare?

Drakegatan

Man skulle kunna tro att posten ligger på postgatan. Det gör den också. Man skulle kunna tro att det är på detta närbelägna postkontor paket adresserade till Gullbergsstrandgatan väntar på att bli hämtade. Så var det inte. Jag fick ändå en behaglig promenad under lunchen, men återkom till kontoret utan paket. Det ska jag istället hämta på hemvägen, på ett annat kontor - det på Drakegatan.

Innan jag åker till rätt post ska jag bara attestera de sista 2009-fakturorna och sedan titta igenom resultatet med hjälp av Arne.

Yantramattan

Många har noterat, både i det verkliga livet och på min blogg, hur avslappnad och stress-befriad jag verkar ha blivit. Det finns en förklaring. Jag har lånat en av Anna-Lenas julklappar, en modern form av spikmatta, som har just en sådan effekt. Jag tycker om att ligga på mattan på rygg, men inte på mage. Därför lagade jag nyligen rygg-biff till middag, annars hade det blivit mag-biff.

Jag fortsätter min vana från 2009 att på söndagarna ge en glimt av hur den kommande veckan kan tänkas se ut.

Måndag. Jobb-premiär 2010. Jag ska sitta med vår ekonom i Gbg och bli klar med 2009 boksluten i våra projekt. Vi har bara den dagen på oss och det är många miljoner som ska bokas rätt i systemet.
Tisdag. Ledig. Bl.a. det sorgliga ärendet att bevista begravningen för en Bua-innevånare som inte fick leva klart hela livet här på jorden.
Onsdag. Ledig.
Torsdag. Årets första flygtur, som går till Stockholm över dagen.
Fredag. Nytt besök på Göteborgskontoret.
Lördag. Göteborg igen. Denna gång för att flytta de sista kartongerna till Amandas student-lya.
Söndag. Ingen sovmorgon denna vilodag. 07:00 ska Emil och hans klasskamrater samlas för att ge sig av på resa till Sälens skidbackar.

Läckerheter - en litteraturkrönika

Igår såg jag andra och sista delen av SVT's filmatisering av "Olycksfågeln" (Camilla Läckberg). Bearbetningen i det här fallet är bra; rätt saker har kortats ner och de mindre förändringar av manus som gjorts är till det bättre - som t.ex. att förenkla bokens krystade doku-såpa projekt till ett samhällsprojekt för problem-ungdomar. Bästa skådespelare är huvudfiguren, polisen Hedström (Niklas Hjulström), polischefen Mellberg (Sven-Åke Gustavsson) är rolig.

Det är förstås Läckbergs berättelse fortfarande, men i TV-versionen slipper man att få den serverad med hennes eget språk. Detta debatterades för ett par år sedan i ett menings-skifte mellan henne själv och Leif GW Persson, som gav omdömmet att Läckbergs texter var som hämtade ur tidningen "Min Häst". Björn Ranelid hade ungefär samtidigt ett bredare utfall mot unga kvinnliga författare i allmänhet (bl.a. Läckberg och Liza Marklund), där han irriterade sig på att de som skriver så dåligt säljer mycket mer än han som skriver så bra.

Jag erkänner att jag själv har lite svårt för Ranelids person, Persson gillar jag mer. Däremot förstår jag och instämmer i deras kritik av de kvinnliga kollegornas alster. Damerna i fråga är duktiga på att göra en handling och bygga upp en intrig, här har de inga minuspoäng i jämförelse med gubbarna. Skillnaden i språkbehandling när de sedan ska uttrycka detta i en textberättelse är däremot enorm, och detta till damernas nackdel. Den debatt jag refererar till råkade vara mellan män och kvinnor, men exemplet kunde lika väl ha gjorts med andra kvinnliga författare som t.ex. Kerstin Ekman eller Doris Lessing - omdömmet om Läckberg m.fl. i en sådan jämförelse blir exakt detsamma.

Västerhavet

Dagens träningstips (kanske mest användbart för boende i Bua och dess närhet) är att nyttja den fina träningsanläggning som sedan ett par år finns i Buas hamn och drivs under namnet "Västerhavsgym".

Vi kommer just från årets första besök där, och som oftast var det låg beläggning idag. Det är ovanligt att man behöver trängas med mer än enstaka personer.

Idag tränade vi bl.a. biceps. På en av stationerna ska man sitta på bänken och lyfta hantlar upp mot axlarna/hakan. Av ritningen här bredvid framgår hur man ska göra. Denna övning kan de som har långt till Bua och Västerhavsgym göra hemma. Saknas hantlar går det bra med påsar som fyllts med äpplen, potatisar eller tandkrämstuber.

Vackrare än mig

Årets första musiktips: Melissa Horn. Jag har just lyssnat på singeln "Lät du henne komma närmre" ett par gånger och vill låta meddela följande omdöme:

Arrangemanget har en smakfull och till melodin väl anpassad enkelhet, det lämnar rätt utrymme åt sången. Det hade gått att skala av ytterligare, kanske ända ner till 'un-plugged' version med bara gitarr, bas och trummor. För det är just sången, både innehåll och framförande, som lyfter det här till riktigt bra musik. Melissa har visserligen ingen anmärkningsvärt vacker sångröst, hon näst intill pratar istället för att sjunga ibland. Detta sätt att framföra visan - med ett markant berättande anslag - fungerar bra och förstärker texten. Språket är vackert, ett väldigt enkelt men ändå mycket uttrycksfullt bildspråk. Melissa kan konsten att illustrera stora känslor och djupa funderingar utan att använda många ord eller komplicerade meningar.

Det förtar inte alls det goda helhetsintrycket, men på avdelningen språk finns den enda lilla språkpolis-anmärkning jag har att lägga till. Det heter inte "...vackrare än mig...", det heter "...vackrare än jag...".

2010

Tideräkning är ett administrativt påfund, som gör det enkelt och praktiskt att datera händelser. Oavsett hur man förhåller sig till utgångspunkten vi använder, Jesu födelse, kvittar det egentligen om den händelsen inföll för 2010, 1015 eller 335½ år sedan.

Bl.a. därför har jag inte till vana att avge löften när det enligt vårt påhittade räkne-system övergår i nytt år. Jag ska göra ett undantag eftersom det inte bara är decennie-skifte utan även har varit fullmåne i natt; inga löften, men mina mål och planer för 2010 är:

• 75 kg egen vikt. Det är inte så lätt som man skulle kunna tro av att läsa min gamla GI-blogg, där jag slutade på 78 förra våren. Nu är vikten uppe på 82 igen (fortfarande betryggande avstånd till de närmare 90 där jag startade senast alltså). Det ska bli ordentlig GI-disciplin igen, vilket bör ge merparten av resultatet redan under första kvartalet.
• 75 kg bänkpress. Precis som ovanstående är detta något jag siktade på redan förra året utan att lyckas. De sista tio kilona fattas.
• 75 nätter högst på hotell (å tjänstens vägnar). 2009 blev det ca 100.
• 75 mil löpträning (= ca 15 km i veckan) och personligt rekord på halvmaraton. Hela lopp i all ära, men efter försöket i Berlin 2009 är jag säker på att halva distansen passar mig bättre. Mitt rekord är ca 20 år gammalt och på ungefär 1.40. Två tillfällen för rekordförsök är redan planerade, Göteborgsvarvet i maj och ett lopp i Lausanne i oktober.
• 75 sidor och kanske några till. Mitt bokskrivar-projekt har legat i träda ett par år nu, så det är dags att under året bli färdig med ett text-material av annat slag än en massa korta blogg-inlägg.
• 75 dagar. Öl försvinner automatiskt pga GI-kosten som jag återgår till. Fram till årets skidresa (en handfull dagar mer än 75) ska jag inte heller konsumera alkohol i någon annan form. Detta hade jag tänkt ut i förväg och gjorde därför fiffigt nog slut på hemmets lilla vinförråd igår kväll.

Medförfattare till detta inlägg: Lotta the cat.