
En generation har gått sedan jag började fria hemma hos Stig och Gullan. Då var de alltså ungefär som jag är nu (i ålder alltså, i många andra egenskaper är vi nog inte helt exakt lika) och deras döttrar var just så unga och vackra som mina egna är nu. Igår hade vi nöjet att fira födelsedagsbarnet med merparten av dessa tre generationer på plats (syskon+ingifta, barn+ingifta och barnbarn).
Då, för en generation sedan, hade jag ingen aning om hur ung man fortfarande är i den här generationen. Om jag fortfarande bloggar om ytterligare en generation, ska jag reflektera noggrannare över ämnet då.
Rosa rattmuffar är jättesnygga!
SvaraRadera