
Finessen har varit att man i en stor familj får desto mer sällskap de dagar man kommer hem efter jobbet. Så är det inte längre. Inga döttrar bor hemma, Emil ägnar numera färre kvällar än jag här och om Anna-Lena inte jobbar kväll är hon normalt sett på symöte, after-work eller olika slags partyn för hemförsäljning. Säkraste stället att få uppleva ensamheten är numera i vår TV-soffa.
Jag beklagar mig inte, även om det låter så. Konstaterar bara att livet har sin naturliga gång, att det är allt färre löv kvar på träden, att några av dem är röda och att jag nog ska samla ihop de redan nerfallna till helgen.
Jag kan ju komma neråt o hålla dej sällskap, sticka ett par strumpor i soffan blir det nog o en vandring vid havet./Syrran.
SvaraRaderaakta vad du skriver, fortsätter du så har ju både jag och olivia flyttat hem igen innan du hinner blinka, det vet du ju!!
SvaraRadera