Marsch

Ikväll har vi frossat på nykokta musslor och kräftor, samt en del annat smått och gott. Mitt i sittningen hade vi även tid att ansluta till den traditionella Valborgs-marschen mot Båle. Väl där bistod vi (jag och min bäste vän, Thomas) kyrkokören från åhörarplats, genom att klämma i friskt på mans-stämmorna.

Cortege

På denna dag för exakt 22 år sedan åkte jag cortege-vagn i Göteborg. Det var en trevlig dag och en skojig kväll, så långt jag minns den i alla fall.

Det här året överlämnar jag med varm hand den sortens engagemang åt Amanda; hoppas du får lika trevligt!

Själv ska jag som vanligt utmärka mig som Buas ende innevånare försedd med Chalmers-mössa. Alltid irriterar det någon.

Grusade planer

Nu har vi inte kvar diket framför vårt hus längre, det är igenfyllt med grus. Egentligen skulle det ha blivit så genast efter att jag grävde bort rabatten förra året, men jag råkade glömma bort det och därför har vi sedan dess haft ett dike efter en bortgrävd rabatt framför huset.

Innan grus-arbetet (som bara tog 20 minuter, det mesta var redan levererat på plats rätt i diket av en grävskopa tidigare på dagen), har jag tillbringat dagen i Göteborg.

Mauds bekymmer

Idag kunde man inte komma in på Vattenfalls huvudkontor på Sturegatan. Där klättrade chimpanser från greenpeace på väggarna och hade blockerat ingången. Deras ärende var en uppmaning till Maud Olofsson om att stänga av all produktion från kärnkraft och kol.

Vi frågade dem vad de har emot kärnkraft. Det visste de inte först, men kom sedan på ett antal skäl, bl.a. att det var för dyrt. Vi frågade om de visste vad vindkraft kostar. Det visste de inte. Därför var det bra att demonstranterna stod där när vi kom. Annars hade de fortfarande inte vetat att det kostar 3-5 gånger så mycket att producera el med vindsnurror än med kärnkraft.

Västerås

Det finns inte bara gurkor i staden, utan även en del firmor som vi har orsak att prata med nu. Dagen till ära har vi rest med tåg från Stockholm till Västerås, och sedan samma rutt åter - fast baklänges. Emellan tågresorna ett par timmars möten och en god lunch på gästmatsalen.

När jag min vana trogen packade väskan först minuterna innan avfärd hemifrån igår morse, hade jag glömt att vi hade detta möte med externa parter. Alltså kom ingen slips med i packningen. Nu gick det elegant ändå. Jag upptäckte fadäsen i tid och kunde be Nils-Olov att ta med en extra och ge mig till låns för dagen.

Dagens drinktips: Long Island Ice Tea. Som många andra slags te är det både gott och nyttigt.

Miljonstad

Jämfört med de föregående två veckorna är det en liten by jag besöker idag. Utsikten över Stockholms sky-line från våning 10 på Scandic Alvik är småtrevlig, men inte som t.ex. Seoul och Osaka. I två kvällar får jag nu hålla till godo med att bese en miljonstad, istället för en som är 10-20 ggr större.

Ikväll skulle jag enligt min egen plan ha gett mig ut på en löprunda i det behagliga vårvädret. Tyvärr hade inbrottstjuvar härjat på Tulpanvägen inatt, och bl.a. stulit mina löparskor och kläder som jag lämnade i hallen igår. Däremot hade mina inneskor blivit kvar, så jag får nu ge mig ner till hotellets gym och dess löpband istället.

Söndagspyssel

Vi är inte så flitiga att det blir av exakt varje vecka, men just den här söndagen har vi gjort ett kyrkobesök; denna gång pga konfirmation. Annars är det mest typiska söndagsaktiviteter. Ett besök i gymmet med Emil, en stunds slappande i soffan till ackompanjemang av tv-serie-repriser, den ena mer korkade än den andra. Den obligatoriska golvstädningen blir jag nog också så illa tvungen att ta mig an innan dagen är över.

Efter trädgårdsarbetet igår tog jag en cykeltur och kom i precis rätt ögonblick ner till hamnen för att hoppa i Simons båt och bli med på årets första tur på sjön. Grillad korv och nykokta kräftor till kvällsmat på Nordö.

Nästa vecka blir delad mellan Stockholm och Gööteborg, någon dag mer i huvudstaden.

Vårbruk

Idag har vi plockat fram trädgårdsmöblerna för säsongen och hjälpts åt med att rensa och städa i trädgården. Alla efter bästa förmåga.

Utsövd och återställd

Så kallad jetlag kan vara besvärande när man rör sig över flera tidzoner. Lyckligtvis lider jag inte alls av sådant. För ett par timmar sedan, på normal svensk morgontid, vaknade jag väl utsövd efter en behaglig natt på Clarion Sign vid Norra bantorget i Stockholm, dit vi anlände igår kväll.

Om en halvtime tar jag och kollegan Martin 10-minuters promenaden till stationen och tåget mot sveriges framsida. Efter 12 nätter på 6 olika platser ska det bli ganska skönt med ett par stycken hemma.

Omvägar

Efter 10 behagliga timmar i luften sitter jag nu på Helsingfors flygplats. När jag ändå är ute och rör på mig passade jag just på att boka om sista delen av hemfärden och ska göra en sväng via Stockholm ikväll, istället för att åka rakt hem härifrån. Islands-askan bidrog lite till detta också.

Jag har sett två filmer under överflygningen som jag vill göra reklam för:
- Up in the air, med George Clooney
- Hachico, a dog's story, med Richard Gere
Jag reser inte så extremt som George i den första filmen, men kände ändå igen mig litegrann. Den första var ganska rolig, men också med lite sorgliga inslag. Den andra var en riktig snyftare, särskilt för dom som gillar hundar och andra husdjur. Varning till Olivia att ladda med en hel hushållsrulle om du ska se den.

Med detta säger jag sayonara till Japan och Korea för den här gången.

Kobe biff

Utöver att det är ett av världens största hamn- och varvsområden, är staden Kobe i Japan känd för sitt goda kött, så kallad "Kobe biff". Tre viktiga förutsättningar gör att man här kan servera ett fantastiskt mört och smakrikt kött:
1. Nötkreaturen matas med öl. På så sätt blir de feta, och får alltså en köttstruktur med mycket insprängt fett.
2. Det är kännt att stressade djur producerar hormoner som påverkar kött-kvalitén negativt. Därför får djuren som ska bli Kobe biff leva i en mycket lugn och stress-fri miljö. Tjuren Ferdinand t.ex., skulle nog ha platsat bra på stekbordet i en Kobe biff restaurang.

3. Djuren masseras dagligen, för att ytterligare minska stress/spänningar och göra djuren möra redan under deras jordevandring.

Ikväll har vi fått en spis där en av rätterna var just biff av detta välkända slag. Utomodentligt gott! Om det blir hungerkris och vi nödgas bli kanibaler för att överleva, ska jag i första hand äta upp avstressade pilsnergubbar som gått på massage-institut. Knotiga och sega vegetarianer göre sig icke besvär på min middagsmeny.

Mol Marvel

Så fick båten heta som döptes och sjösattes på ett av Kobes varv idag. Det är en containerbåt som kommer att kunna frakta 6700 containrar. Eftersom skeppsbyggaren var vår värd och vi besökte stället som kunder fick vi delta i begivenheten från VIP-läktaren som byggts enkom för den halvtimme ceremonin tog. Dop med krossande av champagneflaska, musikkår, tal av redare och andra dignitärer, blommor, ballonger och saluter. Allt som hör en riktig festlighet till. Det var riktigt imponerande att se 78 tusen ton smäckert glida ner i vattnet för sin jungfrufärd.

Nyss har vår mötesserie i Asien avslutats. Nu återstår bara ännu en spännande middag ikväll, där vi förmodligen får lära känna nya märkliga varelser och sedan äta upp dem. Vi har ett hopp om att planet till Europa ska kunna gå imorgon.

Dr. No

Största delen av den här dagen har vi farit runt på olika tillverkningsanläggningar där komponenter i storleksklassen upp till 600 ton gjuts, svetsas, maskinbearbetas och monteras. Enligt japansk sed har alla som arbetar på stället enhetliga uniformer. Jag kommer att tänka på miljön i den första James Bond filmen med den elake dr. No och hans armé av uniformerade små-elakingar som sprang omkring. Även vi besökare fick på varje ställe klä upp oss så att vi smälte in i kollektivet (nästan).

Nu ikväll har vi besökt en klassisk japansk badanläggning vid en naturligt het källa. Middag serverades också. Bl.a. ris toppat med massvis av knappt cm-stora fiskyngel. Jag provade att servera något liknande hemma en gång, men då var det av misstag och mjölbaggar eller något liknande som hade råkat dyka upp i riset (jag såg en massa svarta riskorn, men trodde det var rå-ris och skulle vara så. Det var ganska gott för den delen).

Kobe

Alldeles bredvid Osaka ligger Kobe, som är en av Japans största och viktigaste industristäder. Ett bra knep när man har möten med många nya japaner där och inte kan komma ihåg vem som är vem, är att ha deras visitkort på bordet bredvid sig i den ordning som de sitter. Det går förresten lika bra på andra ställen och/eller med andra personer än japaner, eller med selleri.

Osaka

Idag en ny destination. Utsikten över staden Osaka är lik den från många andra hotellfönster i många andra städer. En fördel med att resa runt i Asien är att ingen vulkanaska är i vägen för flygplanen här. Det här är mitt första besök i Japan, som därmed blir det 27:e landet jag någonsin har varit i.


Från dagens kulturhörna kommer här en limerick, för att hylla den stad jag nu ska gästa i fyra nätter (fast det kan förstås bli fler, om inte skyarna över Europa klarnar så att man kan flyga hem):

En kärlekskrank man från Osaka,
var något för kvick för sin maka.
Tittelitut, se'n var det slut;
han hann fram, men aldrig tillbaka.

Halvdag

I den här delen av världen lever vi ostört vidare, opåverkade av vulkaner och aska i luften. Det blev lite sent igår, men dagens program har ändå börjat planenligt. Först ett par timmars eget arbete direkt efter frukosten och därefter en behaglig joggningsrunda. Busan ligger alldeles vid vattnet, vi behöver bara gå över gatan från vårt hotell för att vara på stranden. Det påminner om medelhavet, med det där särskilda ljuset som vi aldrig får på våra breddgrader (Korea ligger ungefär i höjd med Spanien).

Nu blir det strax lunch, sedan lite gemensamt arbete med att förbereda sista detaljerna inför nästa veckas möten. Senare på eftermiddagen ska vi vara turister och ta oss in till stadskärnan för att titta oss omkring. Imorgon reser vi vidare till Japan.

Doosan

Idag har vi gjort två mycket intressanta besök. Först till det pågående bygget av två nya kärnkraftsblock på platsen Kori (där 6 färdiga enheter finns redan), och sedan till den viktigaste koreanska underleverantören Doosan.

Utomordentligt imponerande alltsammans. För varje dag som går, och varje besök vi gör, får jag en allt starkare känsla av att Korea är ett land jag skulle kunna bo och trivas i. Då har jag ändå inte räknat in den trevliga jazz-ensemblen på hotellet som har underhållit oss en stund ikväll.

Busan

Koreas näst största stad heter Busan och ligger på dess sydöstra kust. Ikväll har vi anlänt hit efter en bussresa på fyra timmar från Daejeon, där vi tillbringat tiden sedan igår eftermiddag. Daejon är en mindre stad (ca 1 miljon) i mitten av landet och Koreas viktigaste centra för forkning och utveckling - bl.a. för kärnkraft.

Det är fascinerande att färdas genom landet och se de tydliga tecknen på utveckling. Här planlägger och bygger man mindre städer i samma takt som vi gör detsamma för enstaka villaområden. På dagens resa passerade vi ett flertal identiska nybyggda höghusområden större än något som finns i Sverige. Tråkigt kanske, men tänk så rationellt!

Under mötet i Deajon hade jag nöjet att besöka en toalett med värmeslingor i sitt-ringen och en hel manöverpanel med diverse funktioner. Jag vågade inte chansa på att prova något. Däremot har jag testat en del i matväg här. Rå bläckfisk, soppa med maneter, gris-mage, lustiga svampar och en del annat som jag svalt men helst inte ens vill ha reda på vad det är eller var någonstans det krälade omkring dagen innan.

Seongjong

Så hette Koreas kung under åren 1460-1494. Vi hade inga möten förrän efter lunch idag. Förmiddagen ägnade vi istället åt enskilda aktiviteter. Jag och Martin tog en joggningstur och hamnade i en park, som visade sig innehålla gravkammare för denna och ett par andra f.d. kungar.

Ikväll har vi lärt oss åka tunnelbana och gjort ett kort besök i downtown. Ihop med nötterna som ställs fram när man beställer öl ligger det små torkade fiskar.

Det som är mest slående med det här landet är hur artiga och vänliga alla är. Det bugas och les oavbrutet. Vart man kommer och vad man försöker göra så dyker det direkt upp någon och visar en tillrätta (t.ex. om man gör fel med ätandet - som vi gör ibland eftersom det är svårt att hålla reda på alla små tillbehörs-skålar och hur man ska göra med dem). Till skillnad från gallskrikande och påflugna araber och sydeuropéer är dock koreanerna behagligt dämpade och försynta i sin hjälpsamhet.

Seoul

När man åker österut reser man genom natten. Det går så snabbt att den försvinner. När vi landade här var klockan ungefär ett på natten svensk tid, men då hade den plötsligt redan blivit åtta på morgonen med Korea-tid.

Vi börjar inte våra egentliga möten här förrän imorgon. I eftermiddag ska vi istället prata med andra européer via videolänk, när bara kontorstiden startar där.

Seoul är en väldigt stor stad. 12 miljoner i själva staden och 20 miljoner i regionen. En liten gnutta av detta kan jag skåda från mitt hotellfönster.

So long så länge

Om ett par timmar blir jag hämtad för transport till flygplatsen. Den här gången en lite längre utflykt än vanligt både i avstånd och tid. Ett fertal platser i Korea och Japan ska klaras av på de 10 kommande dagarna. Jag noterar hur behagligt det är att vara chef när man har skickliga medarbetare. Jag har precis tittat igenom en del av underlaget som har gjorts i ordning inför resans alla möten. Det ser bra ut; jag behöver inte ägna mig mer åt det, utan kan istället passa på att städa mina golv innan jag reser.

Igår hyrde jag och Emil en film, "Funny People", som var ganska konstig. Många filmer kan i och för sig te sig märkliga om man sover bort 15-20 minuter på mitten, men den här hade nog inte blivit någon riktig favorit även om jag sett den utan sömnavbrott.

Rostade tomater

Någon dag i veckan, minns inte vilken, hörde jag ett matlagningstips på radion. Istället för att använda ketchup eller andra färdiga tomatsåser, kan man lätt göra en egen och mycket godare variant. Man rostar några tomater tillsammans med lök och vitlök i ugnen ca 20 minuter. Sedan tillsätter man salt, peppar och olivolja och mixar det hela till en sås. Om man vill runda av smaken och ha en krämigare sås tillsätter man också en skvätt grädde.

Jag gjorde grädd-varianten när jag testade detta tips ikväll. Den rostade tomatsåsen fick bli tillbehör till en rätt med pasta och gröna bönor stekta tillsammans med bacon ("Speckbohnen" som man säger i Tyskland, där detta är ett vanligt inslag).

Innan jag lagade denna anrättning har jag bland annat räfsat i trädgården. Det är en avkopplande syssla som borde ordineras av läkare i stress-föebyggande syfte.

47:an löken

Ikväll har vi haft födelsedagsmiddag med familjen. Melon & lufttorkad skinka, sjötunga Walevska och till efterrätt sorbet med frukter & bär. Alltsammans egenhändigt tillrett av oss själva.

no 22

Jag valde nummer 22, när vi skulle beställa näringsrik och hälsosam kvällsmat från en av Buas stjärnkrogar, "Narin". Just det numret hade gått lika bra för en vegetarian att välja. Fast det visste jag inte innan. Jag brukar bara välja ett nummer utan att se listan, så får man se vad det blir. Idag blev det pizzan "Vegetariana".

En annan rolig lek man kan göra på ett liknande sätt är att med bil åka på upptäktsfärd i en stad. Vid varje korsning man kommer till får passagerarna välja "vänster", "höger", eller "rakt fram". Sedan får man se vart man hamnar. Det ska helst vara barn som inte hittar själva för att det ska bli riktigt spännande. Men efter en stund, när man nästan åkt vilse och om ett av barnen heter Olivia och om hon börjar gråta, då måste man sluta och med flit leta upp vägen hem igen.

Ich denke an

Man ska säga "...Ich denke an...", och sedan det man tänker på. "...Ich denke auf..." hade varit fel, "...Ich denke aus..." också. Detta och många andra finesser har jag blivit påminnd om på dagens lektion.

Det här var bara andra kurs-tillfället av femton, men jag tycker redan att jag nästan pratar som en infödd tysk.

Tyska-klassen var det sista jag hann med i Stockholm för den här gången. Nu tar jag planet hem igen och ägnar resten av veckan åt Göteborg.

Alltid på väg

Så var det vardag igen. För min del har det idag inneburit inledning på arbetsveckan med att kliva upp 04:30 för att hinna med morgonplanet till Stockholm.

Jag uppskattar väldigt mycket avbrotten från vardagen som en semestervecka innebär, men jag har inga stora besvär med återgången. Jag har den största förståelse för och sympati med dem som lider av detta, men kan inte riktigt förmå mig till att själv vara särskilt missnöjd med att livet går vidare. Alla livets ögonblick är inte exakt lika roliga, men jag tilltalas av just variationen och omväxlingen. Självklart var middagarna tusen gånger roligare förra veckan (särskilt den gången Emil tappade ner en hel banan i choklad-fontänen), än vad jag har det alldeles just nu, ensam vid mitt bord väntandes på en portion pytt-i-panna på Scandic Alvik.

Allt har sin tid. Chokladfontäner har sin tid, pytt-i-panna har sin. Att resa bort har sin tid, att komma hem har sin. När jag tänker efter är jag egentligen aldrig på väg vare sig bort eller hem. Jag är helt enkelt bara ständigt på väg.


Till avslutning på dagens senkomna inlägg några inspirationer på just detta tema:
Alltid på väg, av och med Ingmar Johansson. En av mina ungdomsfavoriter.
Allting har sin tid, av och med Carola. En vacker visa med text inspirerad av Ordspråksboken.
I'm a poor lonesome cowboy. Klassisk slutvinjett i berättelserna om den ensamme, rotlöse och hemlöse cowboyen Lucky Luke; en annan ungdomsfavorit, näst Tintin det seriealbum jag helst läste (notera: Asterix först på 3:e plats)

Påskris

Dagens ros: Till skatteverket för funktionen att deklarera på nätet genom att bara uppge koderna på det utskickade underlaget. Två deklarationer avklarade på en minut idag.

Dagens ris: Till trumbromsar och asbetsfria bromsbelägg. Idag har jag bytt till sommarhjul på Matildas bil och försökte samtidigt förgäves att få bakhjulen att snurra. När jorden om några miljarder år slukas av solen och smälter, kommer de sista atomerna som upplöses från sin fasta struktur att komma från det rostskikt som sammanbinder dess vänstra bromstrumma med sina belägg.

Hemma

Hemresan gick bra. För en liten stund sedan landade vi på Tulpanvägen 4 igen.

Någon gång idag eller imorgon får jag nog städa lite på min arbetsplats här hemma. Det är inte för att Lotta stökat ner så mycket under tiden, men för att det redan var ganska stort behov när vi lämnade Sverige en dryg vecka sedan. T.ex. måste jag nu leta reda på kvitton för arbetskostnader vid köksrenoveringen förra året, så att det går göra rot-avdrag. Deklarationsunderlaget som fanns med i veckans posthög påminnde mig om detta.

Om en vecka ger jag mig av på nästa längre utflykt, då med destination Korea och Japan. De fyra arbetsdagarna däremellan ska jag fördela mellan Stockholm och Göteborg, bl.a. introducera två av mina nyanställda.

Underbart är kort

En vecka går ruskigt fort när man har det trevligt under tiden. Våra tre pojkar (Emil och kusinerna Eric och Albin), har åkt på egen hand den här soliga sista dagen. En gång, när de kastade sig ut för en brant vid sidan av den pistade nerfarten, gjorde jag och Larsson misstaget att försöka hjälpa ynglingarna rätt igen. Vi hann aldrig ifatt dem. Trots vårt slit ökade avståndet hela tiden tills vi inte såg dem mer. Vi återsamlades dock lite senare till lunchen. På eftermiddagen fick ungdomarna både åka in i och rädda sig själva ur farorna.

Nu har vi just varit och återlämnat hyrd skidutrustning för den här gången. Utom Emils stavar som någon passade på att knycka idag. Jag har knyckt lite själv under veckan också. Naturligtvis en tesked som alltid, men dessutom en handduk från hotellets spa och en mugg med fotomotiv från en av restaurangerna i backen. Anna-Lena är inte en lika förslagen tjuv som jag, men knyckte åtminstone en liten mjölkkanna av rostfritt stål från hotellets restaurang.

Imorgon efter frukost packar vi in oss i bussen för hemfärden. Det som blir bestående är några knyckta föremål, en hel del bilder, men främst av allt massvis av minnen från en jättehärlig vecka. Tusen tack till min egen familj och släkten som vi har delat den med!

Eggalm

Efter förmiddagsfikat delade vi upp oss i tre grupper idag. Skogs-patrullen, sol-patrullen och äventyrs-patrullen. Den sistnämnda utgjordes av sällskapets tre gubbar och utflyktens mål var liftsystemet Eggalm, dit man via en lång serie liftar och transportsträckor kan ta sig från Penken där vi startar.

Det gick åt resten av skiddagen innan vi hade tagit oss både dit och tillbaka. Då hade de andra patrullerna redan gett upp och åkt hem till byn, bl.a. eftersom det saknades sol idag.