Underbart är kort

En vecka går ruskigt fort när man har det trevligt under tiden. Våra tre pojkar (Emil och kusinerna Eric och Albin), har åkt på egen hand den här soliga sista dagen. En gång, när de kastade sig ut för en brant vid sidan av den pistade nerfarten, gjorde jag och Larsson misstaget att försöka hjälpa ynglingarna rätt igen. Vi hann aldrig ifatt dem. Trots vårt slit ökade avståndet hela tiden tills vi inte såg dem mer. Vi återsamlades dock lite senare till lunchen. På eftermiddagen fick ungdomarna både åka in i och rädda sig själva ur farorna.

Nu har vi just varit och återlämnat hyrd skidutrustning för den här gången. Utom Emils stavar som någon passade på att knycka idag. Jag har knyckt lite själv under veckan också. Naturligtvis en tesked som alltid, men dessutom en handduk från hotellets spa och en mugg med fotomotiv från en av restaurangerna i backen. Anna-Lena är inte en lika förslagen tjuv som jag, men knyckte åtminstone en liten mjölkkanna av rostfritt stål från hotellets restaurang.

Imorgon efter frukost packar vi in oss i bussen för hemfärden. Det som blir bestående är några knyckta föremål, en hel del bilder, men främst av allt massvis av minnen från en jättehärlig vecka. Tusen tack till min egen familj och släkten som vi har delat den med!