Normaliserat

Konstigt nog är stelheten och muskelvärken efter söndagens ansträngning redan helt borta. Jag vågade mig till och med på ett besök i gymmet igår kväll ihop med Emil, fast då var det armarna mer än benen som fick arbeta.

Idag har jag besökt Göteborg; planering av resurser och pengar för nästa år är temat nu i budgettider. Jag noterar att regeringen arbetar fortare än jag och redan är färdig med sin höstbudget. Glädjande att de har uppmärksammat min flit och beslutat att sänka min skatt som belöning.

Jag fortsätter att förundras över en av hörnstenarna i Socialdemokraternas agitation nuförtiden: höjd skatt. Ivern i att driva in mer pengar rimmar illa med de högst diffusa planerna på hur dessa ska nyttjas. Jag måste för all del ge partiets propaganda-avdelning en eloge. Det är bra gjort att predika höjd skatt för alla och komma undan med applåder från stora väljargrupper. Skadeglädjen över att andras inkomst kan komma att beskäras mer än den egna gör kanske att man gärna står ut med det.