Som den ansvarsfulle far jag är kom jag tidigt hem från jobbet idag. Emil var ju bortrest hela sin första helg som 15-åring, men idag skulle han säkert vara i behov av min hjälp för att lära sig köra moped. Min omtanke visade sig överflödig. Både mopeden och 15-åringen var redan ute på vift när jag kom hem. Iskall om fingrarna dök han upp igen först när det var mörkt, efter att bl.a. ha fått hjälp att meka lite hemma hos en klasskamrat. Nu går moppen fortare än förut.
Jag deppade inte över denna nesa, utan fann snabbt på råd och begärde att sonen skulle hämta fram matteböckerna. Jag kan kanske inte trimma mopeder, men när det ska räknas läxor med kvadratrötter och imaginära tal påminns han om att jag fortfarande har en betydelsefull och oersättlig roll i hans liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar