fredag, oktober 02, 2009

Ögonblick

Jag är långt ifrån perfekt i det avseendet, men jag tror mig om att vara någorlunda vidsynt och tolerant mot de medmänniskor jag möter. Det händer ändå att jag inte alls kan förstå andra människors sätt att vara och bete sig. Utan att utveckla resonemanget ytterligare fick jag just ett sådant intryck av officianten, vid dagens begravning.

Fint, ljust och vackert är utryck man helst ska använda för att släta över det förfärliga när man redogör för sista avskedet från en alldeles för ung människa. Allt sådant stämmer, det var på sitt sätt vackert och värdigt inramat. Men ändå. Så lätt som prästen föreföll tro kan det inte bara gå över. Det är i grunden alldeles för hemskt, tragiskt och sorgligt. Det borde inte få vara så. Jag vill fortfarande inte gå med på att det är så.

I eftertanken blir jag desto mer tacksam för min egen familj. Varje gång vi träffas, antingen det är alla eller bara en del av oss som nu ikväll, föregår några av mitt livs värdefullaste ögonblick.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar