On fire

För några minuter sedan ankom jag mitt nattläger. Scandic Brommaplan är inte det mest fashionabla alternativet, men det är närmast och jag ska upp tidigt imorgon igen för ytterligare ett pass i Råcksta. Den här dagen startade 05:00 och jag har varit i verksamhet oavbrutet sedan dess.

Den här sortens dagar är inte lika vanliga nu som för ca ett år sedan, men jag har alltid jobbat förhållandevis mycket (om man mäter i tid och inte resultat…). Jag kan inte riktigt förstå fenomenet med att bli ”utbränd” och ”gå in i väggen” av att arbeta mycket. Däremot är jag aningen mer ödmjuk nu än för 10-12 år sedan. Jag vet att det finns, har sett det på nära håll, förstår att det är på riktigt. Jag kan bara vara tacksam att jag inte upplever det så själv, och verkligen beklaga dem som drabbas.

Min enkla och okunniga analys är för det första att mängden arbete är långt ifrån den enda faktorn, förmodligen inte ens den mest avgörande; för det andra att bästa sättet att mildra stress-symptom är att bosätta sig vid ett vatten, helst i Cornwall.