Ögonblick

Jag är långt ifrån perfekt i det avseendet, men jag tror mig om att vara någorlunda vidsynt och tolerant mot de medmänniskor jag möter. Det händer ändå att jag inte alls kan förstå andra människors sätt att vara och bete sig. Utan att utveckla resonemanget ytterligare fick jag just ett sådant intryck av officianten, vid dagens begravning.

Fint, ljust och vackert är utryck man helst ska använda för att släta över det förfärliga när man redogör för sista avskedet från en alldeles för ung människa. Allt sådant stämmer, det var på sitt sätt vackert och värdigt inramat. Men ändå. Så lätt som prästen föreföll tro kan det inte bara gå över. Det är i grunden alldeles för hemskt, tragiskt och sorgligt. Det borde inte få vara så. Jag vill fortfarande inte gå med på att det är så.

I eftertanken blir jag desto mer tacksam för min egen familj. Varje gång vi träffas, antingen det är alla eller bara en del av oss som nu ikväll, föregår några av mitt livs värdefullaste ögonblick.

Kronoborg

På Ringhals, där jag sitter idag, har flera av byggnaderna getts namn efter personer som hade någon betydelse då de kom till. Jag tycker här synd om Folke Kroon; byggnaden "Kronoborg" som han lånat sitt namn till är den uslaste på hela stället. Om planerna inte ändras igen ska vi som huserar i denna skamfläck flytta till nybyggda lokaler i början av 2010, och huset därefter rivas.









Om man inte ska riva, utan vill rusta upp och snygga till ett hus, kan man måla det gult. Innan såg Stigbergsvägen 4 nästan lika ruggigt ut som Kronoborg, men sedan blev det snyggare.

Dagen är annars av den dystra sorten. I eftermiddag ska vi på Jans begravning.

Vilnius

Jag märker skillnaden av att ha nytt jobb redan denna första dag. Telefonen har ringt ovanligt flitigt hela dagen. Dagens roligaste händelse var att luncha med en f.d. kollega från den gamla goda tiden som härd-fysiker på Ringhals.

En otrevligare måltid upplevde jag för tre år sedan i Litauen. Efter ett lopp med maraton-klubben stannade vi en dag i Vilnius och åt grisöron, vilket är en av delikatesserna i området. Öronen kokas hela och serveras sedan skurna i strimlor, tillsammans med smör och friterat bröd. Det är inte särskilt mumsigt.

Appointment

Dagens trevligaste mail (saxade delar)

Mellan tummen och pekfingret

Den tredje av de sex punkterna på instruktionen "Tvätta händerna ofta", ger viktiga upplysningar om delar av händerna att speciellt koncentrera sig på i tvättandet. Följer man bara anvisningen i sin helhet och utför varje steg klanderfritt är jag säker på att man är skyddad mot alla gris-sjukdomar.

Dessa goda råd finns anslagna på flera platser över hela kontoret, så här ska ingen kunna drabbas av olyckan i alla fall.

Om jag hinner emellan handtvättningarna ska jag skriva lite på en ny projektplan i eftermiddag. Ikväll ska det bli föräldramöte i Buaskolan.

Kyla

Veckans besök i huvudstaden är avklarat. Jag gjorde hemresan en aning senare än vanligt idag och noterar att kvällarna nu raskt blir mörkare och kyligare.

Dagens grattis går till Tyskland, som får en ny regering. Vanskötsel av landets elförsörjning och ekonomi genom att stänga av välfungerande kärnkraftsanläggningar onödigt tidigt ser nu ut att försvinna från regeringens agenda.

Ensam

Jag tvivlar på att jag äger ett endaste föremål som kommer att intressera eftervärlden. Ingemar Bergmans kvarlämnade tillhörigheter å andra sidan, väckte ett enormt intresse. Inte alls konstigt; mycket som auktionerades ut häromdagen var värdefulla kvalitetsartiklar, men långt mycket viktigare är förstås affektionsvärdet.

I Bergmans självbiografiska film "Den goda viljan" uppvaktas hans far, den unge prästen, av prostens dotter. Hon tyckte synd om honom då han - efter att ha lämnats av fru och barn - blev ensam i prästbostaden. Han betackar sig för hennes omsorger och motiverar avvisandet med förklaringen "... jag är av den ensamma sorten …" (ungefär så, jag minns inte ordalydelsen exakt).

Jag tror att dragningen till ensamhet gick i arv, och att Bergman i den här scenen uttrycker sina egna känslor i lika hög grad som han porträtterar fadern. Associationen jag fick då TV-bilderna från Fårö flimrade förbi, var att här har en människa som är ensam och tycker om att vara ensam inrett det för sig. Absolut inget negativt med det; jag önskar mig inte detta hela tiden, men kan emellanåt uppskatta ensamheten på ett sätt som jag föreställer mig att både Bergman och hans far gjorde.