Namnet på årets konferens är dubbelbottnat och betyder inte bara att den brittiska ön är och ska förbli full av kärnkraft. För den som är insatt i branschen betyder "Nuclear Island" också något mer.
Hela dagen har vi lyssnat till elbolag, reaktorleverantörer, myndigheter, departement och några stycken till, som samstämmigt berättar om hur viktigt nybyggnation av kärnkraft är för England och hur villiga de själva är att göra sitt bidrag för att realisera detta.
Jag undrar när något sådant ska kunna ske i Sverige. De små insatser som några enstaka aktörer gör hos oss under visst hemlighetsmakeri är ljusår från den nationella samling som UK uppvisar. Men jag tror att det är vad som behövs. Det skulle aldrig ha byggts en järnväg, större sjukhus, öresundsbro eller någon annan stor infrastrukturinvestering utan att staten aktivt stöder det hela. Riksdagens beslut att tillåta ny kärnkraft i Sverige är ett litet första steg i rätt riktning, men det duger inte att sedan lämna hela besväret åt "marknaden" och tro att det ska ordna sig.
Ikväll fortsätter det med galamiddag, men till skillnad från förra året kommer vi inte att delta. Det blir en lite enklare avrundning av dagen för mig och mina två svenska kollegor om en stund i någon trevlig pubmiljö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar