"...Ett beslut som vuxit fram...". En fin omskrivning och sista försök av stackars Mona att få det att framstå som ett eget beslut grundat på moget övervägande och saklig analys. De flesta ser förstås igenom scharaden och inser att valet stod emellan att avsättas vid kommande partistämma eller att förekomma genom att i förväg tillkännage "sitt" beslut.
Vem som än gjorde beslutet var det rätt och en absolut nödvändighet. Man kan argumentera hur mycket som helst om att försöka skilja på sak och person, men alla som deltagit i förändringar av någon dignitet vet att det är trams. Ska man förändra en hel stor organisation i grunden är steg ett att byta hela eller åtminstone stora delar av dess ledning.
Detta anför jag inte av omsorg för socialdemokraterna, utan som en mer objektiv observation. Jag hade egentligen önskat att partiets fortsatta kräftgång garanterades genom att Mona satt kvar i toppen. Det man nu kan hoppas på är att ärkenöten Ibrahim Baylan, nuvarande partisekreterare, tar över, samt att alliansen med kommunisten Ohly snarast återuppstår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar