Irriterande

En smula irriterande, det är just vad valresultatet är. Men värre än så är det faktiskt inte. Jag inser att det finns en i förväg uttänkt kommunikationsstrategi och förstår tanken bakom dramaturgin. Men ändå... anfäktelsen hos både den rödgröna förlorarsidan och vissa företrädare för den segrande Alliansen ter sig lite väl hysterisk. Att ägna sig åt förfärelse över SD's entré är förstås ett fiffigt sätt för kommunister med flera att undvika prat om det egna tillkortakommandet.

För den som inte redan sett igenom dimridåerna kan jag informera om vad som i den närmaste framtiden kommer att föregå vad gäller regeringsfrågan: ingenting. Reinfeldt kommer att regera vidare i fyra år, och kommer inte ha några som helst svårigheter att få igenom Alliansens politik i riksdagen. Förhandlingar med SD behövs inte. Vad har de att välja på? De kan förstås försöka göra upp med oppositionen, eller t.o.m. rösta med deras förslag mot sin egen upfattning i ren obstruktion. Inte särskilt sannolikt. Flörten med miljöpartiet är bara halvhjärtad. Huvudsyftet är inte att etablera ett permanent regeringsunderlag där de ingår, utan att skjuta in en kil i oppositionens samarbete. Onödig ansträngning, för den kommer att splittras av deras eget initiativ i god tid innan nästa val; sossarna är trots allt inte totalt vettlösa.

Som avslutning ett citat ur inledningen till Monty Python visan "Always Look on the Bright Side of Life", som precis passar som beskrivning på valresultatet. Det är inte skäl att bli riktigt arg, bara att uttala ett par svordomar och förbannelser.

Some things in life are bad
They can really make you mad
Other things just make you swear and curse
....