Spannagelhaus

Sista skiddagen valde vi på nytt glaciären Hintertux. Lunch på det lite mindre men gemytliga stället Spannagelhaus strax nedanför systemets huvudkomplex och knutpunkt Tuxer Fernerhaus. Med gemytet fick man dock på köpet lite oreda och lägre tempo i serveringen; men vem har bråttom, det är ju semester.

Nu har vi åkt dalnedfarten sista gången, lämnat in hyrskidor och har en stund för vila och after-ski före middagen. Möjligen laddar ungdomarna för en sista kväll i Mayrhofens uteliv lite senare…

Sammanfattningsvis en helt suverän vecka vad gäller väder och skidåkning. Det här var första året som vår generation har varit familjens äldsta med på resan. Men om vi räknar hela släkten har vi förstås haft morbror Per med som hang-around till familjen Cannmo-Larsson-Reinsjö; mycket välkommet och ömsesidigt uppskattat är jag helt säker på, inte minst av Olivia som gärna tar en snurr på dansgolvet när en riktigt rutinerad kavaljer bjuder upp.

Nu är det sommar

Idag har sommaren kommit till Mayrhofen på riktigt. På viss bekostnad av perfekt skidföre har vi njutit desto mer av ett strålande solväder. Uppåt 10 grader i backarna och ca 20 nere i byn.


Väl hemkomna från dagens skidåkning besökte en del av oss balkongen på solsidan, där Matilda anordnade after-ski för familjen och övriga intressenter.

Belöningar

Det håller i sig med perfekt väder och övriga förutsättningar för skidåkning. Även idag höll vi till på Hintertux, där det fortfarande finns tillräckligt med snö kvar för att hålla dalnedfarten öppen.

Ett par saker utöver det vanliga skidsemesterprogrammet har det varit idag. Anna-Lena och Ulrica har förärats presenter, blommor och champagne vid en mottagning som staden anordnar för att uppmärksamma frekventa besökare; 30 besök i systrarnas fall. För min egen del återstår efter denna resa 23 ggr innan jag kommer upp till den nivån, men jag belönade mig istället själv med en ny väst idag.

På glaciären

Idag begav vi oss till glaciären Hintertux längst in i dalen. Vad gäller både skidåkning och väder var det klart bäst hittills. Riktigt hårt slit i pisterna och ännu mer vid sidan av dessa. Med solfaktor 30 känns det som om både näsan och flinten har klarat sig bra.

Ikväll bjuder Berghofs kök på stor buffé av traditionell mat. Grillade grisar (åtminstone i bitar), korvar, sallader och hundra andra delikatesser. Om traditionen håller i sig ska det avrundas med chokladfondue.

Sol på gång

Även dag två har vi ägnat åt skidåkning i närmaste systemet Penken och ungefär samma backar som igår. Solen börjar att titta fram lite försiktigt; tillräckligt varmt så att lunchen kunde intas utomhus och emellanåt möjlighet för dem som väntade vid liften att sola lite under tiden.

Igår kväll räddades jag ur en krånglig belägenhet av hjälpsamma grannar på hotellet. Utan egen nyckel bankade jag förgäves på dörren till vårt rum, men där fanns ingen hemma. Vännerna i rummet bredvid förbarmade sig, och strax fann jag mig på förfest med dem istället för i min egen bädd dit jag egentligen var på väg. Ganska snart kom dock min försvunna familj och ställde allt till rätta igen.

Första skiddagen

Det mesta var sig likt i skidsystemet Penken. En ny lift sedan vi var här senast, och så körde jag nog aningen snabbare och mer stilrent, men bortsett från detta var det idel igenkänning hela dagen.

På plats igen

Resan hit har sammantaget varit en av de bättre. Redan vid halvfem-tiden stannade bussen utanför hotell Berghof här i Mayrhofen. Dessförinnan som vanligt ett stopp i södra Tyskland för lunch på ett "Raststätte" som utöver sauerkraut även har McDondalds mat på menyn.

Efter att ha installerat oss på rummen har vi hunnit med att hyra skidor. En begivenhet bara det, i alla fall om man som vi väljer byns Intersport-butik, med proffsig snabb och framförallt underhållande personal.

Om en halvtimme är det middag. Fram till dess ägnar vi oss åt lite olika favoritsysslor, som att bada, packa upp, sova eller blogga och maila.