Även dag två har vi ägnat åt skidåkning i närmaste systemet Penken och ungefär samma backar som igår. Solen börjar att titta fram lite försiktigt; tillräckligt varmt så att lunchen kunde intas utomhus och emellanåt möjlighet för dem som väntade vid liften att sola lite under tiden.
Igår kväll räddades jag ur en krånglig belägenhet av hjälpsamma grannar på hotellet. Utan egen nyckel bankade jag förgäves på dörren till vårt rum, men där fanns ingen hemma. Vännerna i rummet bredvid förbarmade sig, och strax fann jag mig på förfest med dem istället för i min egen bädd dit jag egentligen var på väg. Ganska snart kom dock min försvunna familj och ställde allt till rätta igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar