Om min trädgård är passande för människor och katter att sitta i, så är den kanske t.o.m. ännu mer idealisk för grävning.Av de allt mindre orörda gräsplättar som finns kvar har jag nu börjat mina angrepp på en av dem, där det efter den här sommaren ska finnas en fin stenbelagd gång. På köpet ska jag förstås ha fått både svårt ryggskott och tennisarmbågar, men det är i själva verket en del av grävandets nöje.
Jag påminner i mina storgrävartankar om Torgny Lindgren och hans berättelse om stubbrytaren, som jag skrivit om i en tidigare blogg. I samma samling, "Merabs skönhet", där "Stubbrytaren" gavs ut, fanns också en novell om grävandet av en ny brunn för vatten på en gård eller ett torp i Norrlands inland. Inget vatten hittades. Det slutade istället med ett stort ras som begravde brunnsgrävaren levande. Jag hoppas att det inte går lika illa vid mitt grävande. Oavsett vilket rekommenderas åter Torgny Lindgrens fantastiska berättelser - särskilt som ljudböcker med hans egen inläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar