En tidig tid

Den här gången har jag inte märkt av omställningen till sommartid alls. Inte ens idag när jag klev upp 04:30, som då egentligen var 03:30, för att ta mig i tid till första Sthlm-tåget, där jag nu sitter och tittar ut på mestadels gråbruna och tråkiga omgivningar. De tre närmaste dagarna i Sthlm kommer att vara fyllda av fortsatta möten och diskussioner om vad det som hänt i Fukushima kan komma att påverka vår verksamhet; och många andra saker.