Jag har varit bortskämd med att ha en bra blandning av tid för mig själv och tid i sällskap av andra. Egen tid får jag automatiskt så mycket jag behöver under mina resor - som imorgon kväll t.ex., då jag ska tillbringa en rofylld kväll med bara mig själv och en bok på Scandic Alvik.
Finessen har varit att man i en stor familj får desto mer sällskap de dagar man kommer hem efter jobbet. Så är det inte längre. Inga döttrar bor hemma, Emil ägnar numera färre kvällar än jag här och om Anna-Lena inte jobbar kväll är hon normalt sett på symöte, after-work eller olika slags partyn för hemförsäljning. Säkraste stället att få uppleva ensamheten är numera i vår TV-soffa.
Jag beklagar mig inte, även om det låter så. Konstaterar bara att livet har sin naturliga gång, att det är allt färre löv kvar på träden, att några av dem är röda och att jag nog ska samla ihop de redan nerfallna till helgen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan ju komma neråt o hålla dej sällskap, sticka ett par strumpor i soffan blir det nog o en vandring vid havet./Syrran.
SvaraRaderaakta vad du skriver, fortsätter du så har ju både jag och olivia flyttat hem igen innan du hinner blinka, det vet du ju!!
SvaraRadera