Åh, Herregud!

Jag har fördrivit kvällen med att se ett par avsnitt av program-serien där Jonas Gardell funderar om Gud. Det är svårt att göra ett program (föreställer jag mig) som skämtar och driver så mycket med en sak, men samtidigt tar den på så stort allvar. Det är nog få utöver Jonas som skulle klara det.

Riktigt kul är det när han i ett av programmen kommer och avbryter en barnkör som vackert sjunger "...Jesus älskar alla barnen...", och korrigerar dem till att med lika vackra stämmor utbrista i "...Jesus älskar bara några, utav barnen på vår jord. Tror du fel så kan du dra, för till helvetet du ska. Jesus älskar bara några på vår jord...". Lösryckt låter det lite väl rått och nästan som en hädelse, men i sitt sammanhang i programmet är scenen mycket träffsäker.

Ska man anmärka på något alls, så blir Jonas emellanåt en gnutta för koncentrerad på sig själv. Hans berättelser om sin egen tro, väg i livet och familje-angelägenheter känns verkligen äkta och ärlig, men det blir aningen för mycket "...än slank Jonas hit... och än slank Jonas dit...".