Aftonen om nyåret

Festmiddagen är över. Jag sitter nu ensam, i sällskap av enbart husdjuren - en rädd hund och en cool katt, på övervåningen och spelar spotify på högsta volym för att mildra rädslan (hundens, varken min eller kattens) för smällare och raketer utanför. Den rädde av oss har fått max-dos av lugnande och tar ömsom sin tillflykt till mitt knä och ömsom till sitt kryp-in under skrivbordet.

Bortsett från den rädde, har vi som varit hemma till och från haft en trevlig nyårsafton hittills. Emil vansläktas inte, utan suckade av välbehag åt den välstekta entrécote han själv hade valt till fest-mat. Matilda fick med sig den sista av mina frankrike-importerade vinflaskor som present till värdinnan för festen hon skulle på (hoppas det smakar med Chardonnay, Alexandra). De övriga två (Amanda och Olivia) av mina fyra älskade barn har jag inte haft tillfälle att dela midddagar eller vin med just denna nyårsafton, men det hoppas jag att kunna återgälda desto mer under 2010.

Helt i onödan, för det gick nästan inget åt, hade jag införskaffat en stor flaska Cognac till julen. En gnutta av överflödet och tillika en av de äkta Havanna-cigarrer jag förlänades i gåva av maraton-klubben blev min njutning efter middagen ikväll. Vem behöver efterrätter eller sötsaker?

Decennium

Jag är nöjd med att ha upplevt åtminstone ett millenie-skifte. Fler sådana, eller ens sekel-skiften, får jag inte vara med om. Däremot har jag tänkt att efter det nuvarande även delta i ytterligare ett antal skiften av slaget decennium.

Det är intressant att läsa och lyssna på krönikor över det strax avslutade decenniet, liksom att göra sina egna funderingar och eftertankar om livet under samma period. Ett decennium, 10 år, är däremot för min del en alltför lång period om man skulle försöka sig på att spekulera framåt i tiden. Jag har en hyfsad idé av hur de närmaste 2-3 åren ska bli; mycket mer än så är jag oförmögen att föreställa mig.

Det sved för mycket i kinderna redan av en promenad, så jag strök löpning från programmet denna afton (vilket jag annars planerat precis som på julaftonen förra veckan). Firandet sker även för övrigt under enkla former. Middagsbjudningen är inte stor, men går ändå i två sittningar. Herrarna startar ca 19:30.

Rabatt

Idag fick jag ett rabatt-kort och en stämpel i en av de sex rutorna. När jag har tvättat bilen fem gånger till och samlat lika många stämplar ytterligare kan jag få en tvätt gratis. Eller så kan jag samla ihop alla precis likadana rabatt-kort som ligger i bilar, jackor och lite här och var. Det blir helt säkert en bunt på fler än sex kort med en stämpel i varje, så det ska räcka.

Denna renlighets-rit gjorde vi på vägen hem från Varberg. Där har vi bl.a. fått Emils arm kontrollerad. Han fick ingen stämpel på den men godkännt ändå. Ca 90 minuters väntetid för att komma in på en tid som i förväg var bokad och sedan ungefär lika många sekunders tid inne hos läkaren. Det är bara några få tillfällen, men varje gång vi har haft orsak att anlita sjukvård utomlands häpnar man över hur mycket snabbare och effektivare den verkar vara organiserad än här hemma.

Natt-tåg

Exakt klockan fem på eftermiddagen avgår natt-tåget som ska åka från Göteborg till Luleå. Olivia var en aning nervös inför den långa resan, men hon fick en trevlig tant att dela kupé med. Både jag och hennes två systrar (Olivias, inte tantens) fanns på plats för av-vinkning på perrong 8.

Den enda nytta jag gjort denna mellandag, mer än att skjutsa Olivia till tåget, är att städa i skrubben under trappan. Tyvärr dök inte skoputsar-lådan upp under väskorna som jag hade trott, den får jag leta vidare efter på andra ställen.

(Foto: Amanda. Mina pixlar hade räckt, men då hade jag inte kunnat vara med på bilden själv)

Hemma

Årets julturné har varit en av de kortare för vår del. Det beror bl.a. på att vi hade första delen av julen här hemma. Jag kan inte komma ihåg helt säkert, men jag tror att två nätter hemifrån är det minsta vi varit med om sedan vi (bara jag och Anna-Lena från början) skaffade eget hem för ca 25 år sedan.

Hemmet och husvakten Lotta befanns välbehållna. Ikväll har vi mumsat i oss av julmats-resterna en sista gång; smulorna som fortfarande är kvar får gå till spillo hellre än att vi ska riskera magsjuka av att äta alltför vällagrade sillar, omelletter och patéer. Vi har hunnit med att kompensera julfrosserierna en aning med ett träningspass i gymmet tidigare ikväll, men det är bara en försmak av hur inledningen av nästa år ska gestalta sig. Mer om detta och tillhörande nyårslöften i förtsa inlägget 2010.

Dagens musiktips.
Simon och jag hade en kul utflykt till Köpenhamn, då vi som ansvarsfulla fäder följde med våra döttrar (Matilda och Julia) på Westlife-konsert för ca 8 år sedan. Trots denna upplevelse är jag egentligen inget större fan av gruppen. Däremot gillar jag Frank Sinatra och annan s.k. 'Las Vegas musik'. Därför rekommenderar jag varmt albumet "...Allow us to be Frank", där pojk-gruppen gör fräscha nytolkningar av mästarens titlar.

Bergen

Årets pussel var det svåraste på länge, särskilt vattnet. Till skillnad de lite vekare bröderna Mikael (S och E i efternamn), fortsatte jag trots detta tills det var färdigt - för ca 10 minuter sedan. En bit fattas. Möjligen tjuvhåller någon på den för att få sätta dit den sista.

Nu återstår bara att säga tack och hej till släkten för den här julen och det här året. Nästa år ska det bli ovanligt många sammankomster pga konfirmationer, studenter, bröllop och kusin-träffar.

Skogens konung

Det exemplar som slog följe med oss på vägen ut från Aneby var snarare skogens drottning, men älgkon hängde inte med riktigt hela vägen till A6 i Jönköping. Inga älgar alls hade letat sig ända fram dit idag, men desto fler människor. Vi fyndade bl.a. förvaringslådor på Klas Olsson.

Släktingarna börjar redan troppa av åt olika håll. Vi ska bli kvar en natt till, det borde räcka för att bli få se årets julpussel bli klart.

(Foto: Amanda, som har ca 9 miljoner fler pixlar än jag på sin mobilkamera)